Kurdfrågan

Måste tillstå att jag är tämligen okunnig i frågan. Men ändå vill jag lufta mina känslor, eftersom det varje dag nu gapas i media om att just kurderna ska ha rätt att ta hand om oljefälten i mosulområdet i Irak och bilda sitt eget land, Kurdistan, med Kirkuk som huvudstad (diesmal).
För att förenkla så är kurderna kända för att vara ett särpräglat krigiskt folk. Vad som skiljer dem från araberna och judarna och turkarna och armenierna och assyrierna och afganerna? Jag försöker ändå att bara jämföra med Iraks största folkgrupp, araberna:

Arier. Sekulära oftast eller sunnimuslimska. Kurder, ett utpräglat krigarfolk, har svårt att leva fredligt tillsammans med turkar, syrianer etc. Deras skyddsområde är bergen som sträcker sig genom sydöstra Turkiet och nordöstra Irak och västra Iran (den mäktiga bergskedjan Zagros). Deras flod är Tigris i sitt övre lopp.
Många kurder är emigranter, bosatta i Europa, Australien och Amerika. Kännetecknande är den djupa splittringen, som då och då bryter fram i öppet krig mellan kurderna själva. När de demonstrerar utomlands framstår de som starka, eniga och beslutsamma; mot turkar o. a....
Deras gemensamma dröm är att upprätta Kurdistan. Ett land som skulle ta avsevärda bitar från framför allt Turkiet men också från Iran och Irak.

Kaj Falkman skriver i sin uppmärksammade bok Turkiet/Gränsfursten (Atlantis 1999)

Kurderna har alltid varit i kläm mellan sina mäktigare grannar, perser, araber och turkar. Dessa har utnyttjat kurderna som sköldar gentemot varandras erövraranspråk. Kurdiska stammar har gett sitt stöd åt än den ena makten, än den andra, i ständig strävan att balansera sin önskan om maximal självständighet med krav och förmåner som formellt erkännande av andras auktoritet kunde ge.
Persernas auktoritet var mera kännbar än turkarnas, för persernas huvudstäder Tabriz, Isfahan eller Teheran låg bara några dagsritter från Kurdistan, medan Istanbul låg på flera veckoritters avstånd.