Mossadeq och Iran
Björn Kumm har en kortfattad beskrivning av
Iran, dess nutidshistoria i ett nötskal.
Bl.a. skriver han följande: Mossadeq hade stort
folkligt stöd, men i västvärldens
massmedier framställdes han som en utomordentligt
löjlig u-landspolitiker, ofta klädd i
pyjamas, en som dessutom grät offentligt. 1953
störtades Mossadeq i en kupp iscensatt av
amerikanska CIA och ledd av Kermit Roosevelt,
släkt med USA:s framlidne president Franklin D
Roosevelt
Jag fann att min minnesbild stämde. Jag minns att
för omkring 6-7 år sedan, när jag
nämnde Mossadeq för en Iranier, så
häpnade han. Han hade inte trott att vi i Sverige
kände till att Iran en gång var på
rätt väg mot demokrati. Det var åren
1951-1953. Jag var damals 18-19 år. Jag minns
också, att jag tyckte det var ett bakslag
för rättvisesträvandena i hela
världen att Mossadeq (en sann frihetskämpe,
som Lumumba, som Allende osv) störtades.
Anledningen var att USA/UK ingrep för oljan skulle
vara billig för de amerikanska konsumenterna och
inkomsterna och vinsterna skulle i sin helhet tillfalla
bolagen i västvärlden. Ja, araber, iranier
o.a. skulle verkligen inte sticka upp! Då hotades
de, liksom idag, med marinkåren och
bombningar...
Helt kläm har vi väl inte (f.t.) på vem som är president eller inte längre president: | wikipedia.org/wiki/Mahmoud_Ahmadinejad
Följande citat är från en TV-intervju i USA (april 2006)
STEPHEN KINZER:
It's hard to believe today that we could even use
the word “Iran” and “democracy”
in the same sentence, but the fact is Iran was a
functioning, thriving democracy in the late 1940s and
early 1950s. Because Iran nationalized its oil
industry, rather than allow it to continue being
exploited by foreigners, Iran became a target for
foreign intervention, and the U.S. did overthrow the
democracy of Iran in the summer of 1953.
We placed on the throne the Shah. He ruled for 25
years with increasing repression. His repression
produced the explosion of the late 1970s, the Islamic
revolution. That revolution brought to power a
fanatically anti-American clique of mullahs who began
their regime by taking American diplomats as hostage,
has then spent 25 years oppressing its own people and
doing whatever it could, sometimes very violently, to
undermine American interests in the world, and that is
the regime with which we are now approaching a very
serious world crisis regarding the nuclear issue.
Now, had we not intervened in 1953 and crushed
Iranian democracy, we might have had a thriving
democracy in the heart of the Muslim Middle East all
these 50 years. I can hardly wrap my mind around
how different the Middle East might be now. This regime
that's now in power in Iran would never have come
to power, and the current nuclear crisis would never
have emerged. This is a great example of how our
intervention ultimately leads us to regimes much worse
than the ones we originally set out to overthrow.
Now, how do you think that people in Iran react when
Americans point a finger at them and say,
“You’re a tyranny over there. You’re
a brutal dictatorship. You should have a democracy. You
should have a free regime”? Well, they say,
“We had a democracy here, until you came in and
overthrew it.” Now, the United States today has
some very legitimate complaints against the Iranian
government, but we have to understand that Iranians
also have some very legitimate complaints against us,
and that should be a recognition that would lead us
into negotiations with them at this point.
Källa:
www.informationclearinghouse.info/article12805.htm
Kritik av Göran och en aning inaktuell text 2007
USA har aldrig haft något emot att stödja
terrorister som de ansett sig ha nytta av.
För tio år sedan bidrog de till att skapa
terroristen bin Ladin och den organisation han byggde
upp. Amerikanerna stödde denna islamiska
religiösa rörelse, som proklamerade heligt
krig. Den bekämpade ju den sovjetiska invasionen i
Afghanistan. Under flera år pumpade CIA och
Saudiarabiens spiontjänst in vapen för
miljoner dollar via Pakistan till mujahedin och de
teologistudenter som nu är talibaner. Saudiarabien
är ett despotiskt kungadöme av medeltida
slag, som USA samverkar med på grund av intresset
för olja. Regimen är en tillflyktsort
för allehanda tyranner, enligt uppgift till
exempel för Idi Amin.
Men i USA håller politikerna ständigt stora
tal om hur USA står för demokrati, en
fyrbåk, brukar det heta, för frihet och
jämlikhet i hela världen. Nu ska de tydligen
försöka satsa på en afghansk kung. Men
varje av USA köpt marionett kommer att hatas av
folket, för i de fattiga länderna vet man
vilka kapitalistiska makthavare USA brukar stödja.
Det finns de som i dagens läge säger att vi
inte ska dra upp bakgrunden i USA:s utrikespolitik. Man
ska bara fördöma terrorister, punkt, annars
går man deras ärenden.
Göran Persson tycks mena detta. Men det beror
väl på att han som regeringschef måste
vara ”tydlig”, det vill säga undvika
intellektuellt krångel. Dessutom kommer varje
analys med nödvändighet att leda till kritik
mot Israels av USA stödda ockupationspolitik,
vilket Persson tydligen ogillar. Alla vettiga
bedömare som jag läst, internationella och
svenska, tar däremot utförligt upp hela
bakgrunden. De vägrar följa dem som nu
försöker stoppa kritik mot USA och
Israel.
(Gunnar Fredriksson, Aftonbladet, 24/9 2001)
Min egen kommentar:
Det kan inte vara riktigt att svara på ett
attentat av självmordsterrorister med att gå
i krig och bomba. Här bombar man återigen
ett svagt och outvecklat område i världen.
Till synes utan risk att träffa de oljekällor
som USA i verkligheten är ute för att
säkra — till sin civilisation!
Sommaren 1914 svarade kejsardömet
österrike-Ungern på ett attentat av en
serbisk terrorist Gavrilo Princip) med att gå
till anfall mot Serbien. Det slutade med att 15
miljoner människor miste livet i ett under fyra
år utdraget krig, ett krig som var mer
onödigt än något annat krig.