Där fem vägar sammanstrålar fanns det på den tiden två landsvägsgrindar. Platsen kallades Tvillinggrindarna. Farbror Nils var förtretad över detta. Fyra gånger fick han stiga av sin motorcykel bara för att öppna och stänga dessa grindar. Det var en s.k. lättviktare. Dessa var mycket vanliga på 30- och 40-talet. Det var vid tiden för det andra världskriget och således före den egentliga motoriseringen av landet.

Farbror Nisse var verksam med tapisseriarbete i Tingsryd och ibland tog han ledigt för att hälsa på sig bror Sigge på Kjesmålen där han kunde fiska med sitt kastspö och annat. Sedermera blev det Ekströms Möbler av det hela.

När det var svår ransonering av alla tänkbara livsmedel i landet var det aktuellt att bistå sin broder med fläsk. Min pappa hade gris, även om detta innehav inte var självklart i kristider och allt skulle registreras och mobiliseras. Slakten av grisen var ett kapitel för sig. Det skulle helst ske utan ljud från julgrisen, eftersom grannar kunde missförstå och tro att det var en 'svarta-börsen-gris' eller annat olagligt. Man var faktiskt genuint rädd för den tidens överhet, statspolis och annat farligt främmande kunde dyka upp; det var faktiskt mer skrämmande än de fientliga överflygningarna på låg höjd.

Nu skulle min pappa dela med sig av sin gris. Ena grishalvan skulle fraktas över till brodern i Tingsryd på något sätt. Bäst kunde detta ske när det inte var helt ljust. Så klockan två på natten begav sig pappa iväg med en grishalva på damcykeln, väl fastgjord ovanför vevhuset. Överenskommet var att bröderna skulle mötas vid Tvillinggrindarna nära Klintakroen.

Det skulle vara lämplig mötesplats sa man till varandra. Inte precis halvvägs men ändå en lämplig plats för där trodde man inte att polisen brukade hålla till.
Projektet 'halv julgris till Tingsryd' gick s.m.s. vägen. Det berättades om detta under åtskilliga år efteråt - jag tror att båda inblandade var rätt skraja den där transportnatten men glada att det klaffade med den valda mötesplatsen, Klintakroen.

Utan tillstånd återges temporärt, julaftonen, den 23 dec 05

Den som inga fula tankar har han tänker dem inte.... :) När jag läser inläggen under denna rubrik så tänker jag på ortnamnet Grisebo i Ljuder församlingen, i sydöstra Småland, som man i början av 1900-talet ansågs vara "opassande" och helt sonika bytte till Åkerby. Då Vilhelm Moberg skrev sitt verk om Utvandrarna och om vägskälsmötet för färden vidare till Amerika så visste han mycket väl att gården där sammankomsten skedde på 1850-talet hette Grisebo men insåg att namnet Grisebo skulle bli löjeväckande och skrev därför Åkerby, även om han eljest var noga med historiska detaljer. Det nämns även i muntlig tradition att någon person i Grisebo blivit kallad "grisen" i Grisebo och hans barn för kullingar enbart pga ortsnamnet och att detta var ett av skälen till namnbytet. Ett annat svinaktigt namn i Ljuder församling var Grisnäs - där man `stoppade` in ett m istället för n och plötsligt hade man säterigården Grimsnäs som lät mer ståndsmässigt och kom att anspela på ett mer glamoröst vikingatida mansnamn!

master page m bl a region Kåraböket samt det nya länet Kalmar/Kronoberg