Läsning den 22/2 2017

Sidouppdrag av detta slag måste anmälas till regeringen, vilket Hansson inte har gjort enligt finansdepartementet.
Ingemar Hansson medger att han inte underrättat regeringen men hävdar att hans agerande är oproblematiskt, detta eftersom han inte presenterat sig med sin titel och eftersom uppdraget inte handlade om skatter.

I fjol avslöjade SVT:s Uppdrag granskning att Ingemar Hansson och Skatteverkets överdirektör Helena Dyrssen försökte varna en tidigare arbetskamrat i regeringskansliets toppskikt, Frank Belfrage, för att han granskades av journalister för misstänkt skatteflykt. "Mycket olämpligt", konstaterade finansminister Magdalena Andersson (S).

På TT:s fråga om hur allvarligt hon ser på den nu aktuella händelsen, säger Magdalena Andersson:
- Jag har sedan tidigare varit tydlig med att jag vill se hur Skatteverkets anseende kan stärkas och jag kommer att diskutera detta och andra frågor med Ingemar Hansson. Efter det kan jag ta ytterligare kommentarer.
- Det är oerhört viktigt att Skatteverket har ett högt anseende, det var jag tydlig med då, det är jag tydlig med nu och det kommer jag att diskutera med honom i morgon, säger finansministern.

Länkar till några mycket gamla - och primitiva hemsidor. De är utvalda av the WayBackMachine och finns på 'Internet Archive'

www.geocities.com/einar34/index.html | http://www.geocities.com/einar34/index.html

home.swipnet.se/einar/dreiex.html   -   Den sidan är från den 15 juli 1999 ... De du!

Ivar Lo-Johansson skrev så här:

[...] "Det var en gång en städerska i Karlskoga som gick till sitt arbete klockan 2-3 på efternatten. Hon skrev olovandes på skrivmaskinerna i de tysta timmarna. Det var hennes snabba skrift som överlevde, inte byråkraternas, inte de styrandes prydliga brev. Sällan har något imponerat så djupt som människans segrar i Maja Ekelöfs bok." [...]
Vidare skrev Ivar Lo-Johansson (1970):

[...] Gör man sig en bild av svensk arbetardiktning under sjuttiofem år, vill man gärna se den som en konstellation. Först kom de oplacerbara meteoriterna. Nästan all svensk arbetardiktning före 1910 saknar helt litterärt intresse. Ett multum av arbetardiktare på 30-talet. Ovanliga händelser som, Folke Fridells "Död mans hand" 1946 och Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink" 1970, blir ett slags fixpunkter. Efter det har de svenska arbetarförfattarnas böcker inte behandlats av litteraturhistorikerna. [...]

   Rapport från en skurhink, Maja Ekelöf, 1987.     ISBN 9174484230
  

Originalutgåvan kom 1970, och Maja Ekelöf erhöll Ivar Lo-Johansson-priset 1987.

Foton mars 2014 [Ödevata]