Det uppskjutna målet mellan kronolänsmannen C. A. Forssell, åklagare, och häktade båtsmannen Gottfrid Broberg [Johan Gottfrid Johansson RELING > SJöQVIST - fler alias kan finnas, född 1863-01-31 i Bläsemåla, Sankt Sigfrid. €€ förmodan] från Öfwerstatorp [nära Gårdsryd, Nybro], svarande, angående en den 13 november [troligen 1886 €€ ed] hos torparen Johan Alfred Karlsson i Råddemåla [nära Flerohopp, Nybro €€ ed] föröfwad misshandel på glasblåsaren F. A. Lilja från Gadderås [nära Orrefors, Nybro €€ ed] företogs till fortsatt behandling.

Som Broberg äfven misstänkes hafwa sammans med arbetaren Karl Johan Johanssson i Ebbehult den 27 oktober 1885 föröfwat hemfridsbrott hos hemmansegaren Karl August Petersson i Östra Smedstorp, [mellan Gårdsryd och Pukeberg €€ ed] fick han äfwen stå såsom svarande i detta sistnämnda mål, som nu först föredrogs.

Svaranden Karl Johan Johansson, som haft tjenst hos Karl August Petersson, hade söndagen förut varit osams med husbonden och nu kommit till honom och bett honom om förlåtelse. På Peterssons uppmaning följde Johansson med honom in. Han satte sig wid bordet och läste i en tidning. Han visste ingenting om, förrän Karl Aug. Petersson låg på golfwet. Hwem, som slagit omkull honom, visste han ej. Johansson hade då gått ut. Wid tillfället woro inga andra inne i rummet än målsägaren och dennes hustru samt torparen Karl August Gustafsson och båtsmannen Sjöberg. Johansson hade sedermera kommit in igen, men ingenting sett, förrän lampan släcktes. Då gingo alla ut utom målsägaren.

Anton Karlsson i Östra Smedstorp wittnade, att de, som wid ifrågavarande tillfälle woro närvarande hos Karl Aug. Petersson, woro Karl Aug. Gustafsson, Sjöberg, Karl Joh. Johansson och Gottfrid Broberg. Under det de woro inne, kom någon in och slog omkull målsägaren. Hwem som gjorde detta kunde vittnet ej säga, icke heller om Broberg rörde målsägaren, ty vittnet stod och talade med Karl Joh. Johansson och målsägarens hustru. Ute på gården woro under tiden Broberg, Johan Karlsson i Persmåla och Hjalmar Johansson i Gårdsryd. Den som slog omkull målsegaren sade ingenting; målsegaren klagade: "nu slog di till mig med en sten." Att det icke var Karl Joh. Johansson, som utdelade detta slag, wisste vittnet. Utanför dörren hade vittnet träffat de tre nyssnämde personerna samt åter gått in och då sett, att Karl Joh. Johansson gifwit målsägaren ett slag, Andra gången vittnet kom ut gingo de tre utanför stående personerna ut åt gatan. Karl Joh. Johansson hade, när han aflägsnade sig, slagit in twå eller tre fönsterrutor, vittnet visste icke hwad ärende Karl Joh. Johansson hade hos målsegaren, men han hade sagt sig skola gå till honom för att hemta sina saker. Han hade bedt målsägaren om förlåtelse och denne hade då svarat: "det få wi talas wid om en annan gång." Målsägaren hade bedt dem gå med sig in, gången förut hade vittnet varit med Karl Joh, Johansson samt Johan Karlsson från Persmåla [Nybro] hos målsägaren, då den förre af målsägaren blef utkastad, Karl Joh. Johansson förklarade pä tillfrågan, att han icke hade nägon inwändning att göra mot detta vittnesmål, men åklagaren yrkade, att vittnet skulle hänwisas till sin själasörjare. [ ! ]

vittnet Karl Aug. Gustafsson i Östra Smedstorp hade varit närvarande den 27 okt. han arbetade hos målsägaren.
Karl Joh. Johansson hade då kommit till Smedstorp, träffat målsegaren ute och bedt honom om förlåtelse. Derpå hade de gått in. När sedermera vittnet och Sjöberg skulle gå in, stodo folk i förstugan, bland dem äfwen Anton Karlsson, Medan vittnet var inne, hade en person kommit in och slagit målsägaren till golwet, Hwem det var, såg vittnet icke, men det sades, att det var Broberg, hwilken, då han utifrån hörde denna misstanke, kom in för att fritaga sig från den samma. Broberg hade nu gifwit Karl August Petersson, som satt wid ett bord, ett slag för näsan, så att hon blödde. Sedermera hade Karl Joh. Johansson slagit målsegaren i hufwudet med en dagg eller något dylikt. Då han ytterligare skulle gifwa honom ett rapp, kom folk och steg emellan.

Derefter hade en person, hwilken af drägt och kroppsställning tycktes vara Broberg, kommit med öfwerhöljt huvud utifrån förstugan och slagit lampan i golfwet. Det wärsta slaget erhöll målsegaren af Karl Joh. Johanssson. vittnet hörde när fönsterrutorna slogos sönder, men wisste ej hwem som gjorde det. Mot detta vittnesmäl gjorde Karl Johan Johansson den inwändningen, att han slagit målsägaren blott "med en liten påk", och Broberg, att det icke var han, som kom in med omhöljdt hufwud.
Angående misshandeln å Lilja wittnade Karl Emil Augustsson, att Gottfrid Sjöqwist, som enligt wid rätten meddelade upplysningar skulle vara samme person som Reling [se ovan om båtsmannens olika alias], wid uppträdet hos torparen Johan Alfred Karlsson i Råddemåla den 13 sistlidne november med knytnäfwen stötte till Lilja i ryggen, så att han föll omkull; därefter hade Hjalmar Johansson från Gårdsryd knuffat honom i nacken, så att han raglade på en annan person.
Sedermera kom Broberg in från köket, gaf Lilja en "dansk skalle", knuffade omkull honom och slog honom med en stol. Lilja sprang då ut och Broberg följde efter. När Gottfrid Broberg åter kom in, hade han för vittnet wisat en blyhandske och sagt: "här skall di få se hwad jag har." August Rystedt hade sedan fört in Lilja och twättat af honom blodet. Lilja hade då frågat, hvarföre han blifwit slagen, samt tillagt: "jag ar hitgången för att ge stryk och inte för att ta stryk."
vittnet Aug. Rydstedt hade ej varit närvarande från uppträdets början, men han hade bett Hjalmar Johansson skuffa till Lilja och sett Sjöqwist gifwa hounom ett slag med flathanden i ansigtet. Broberg hade kommit in, låtsande sig wilja hålla ordning, och befallt: "inget stim här!" vittnet hade sedermera gått ut. Då vittnet åter kom in var Johan Karlsson sysselsatt med att skilja Broberg och Lilja åt. Lilja gick derefter ut och Broberg följde efter, hållande honom i kragen. Sedermera anträffades Lilja liggande ute. Emelie och Hilda Karlsson ledsagade Lilja ett stycke pä iväg, men han wände om och qvarlåg hos Johan Karlsson öfwer natten.

Karl Karlsson från Råddemåla hade inga andra upplysningar än de båda föregående vittnena att meddela. Åklagaren begärde uppskof för närmare utredning och hemställde om icke Karl Johan Johansson borde anses skyldig att träda i häkte. Efter enskild öfwerläggning afkunnade rätten det beslut, att Karl Johan Johansson skulle träda i häkte samt vittnet Anton Karlsson inom en wecka besöka sin själasörjare och, försedd med bewis öfwer fullgörandet af detta åliggande, wid 25 kronors vite infinna sig wid rätten torsdagen den 3 nästa februari, då målet åter förekommer.

August Ekström

Korsförhör

Kronolänsmannen G. Wållgren hade till länsfängelset den 28 sistlidne december inforslat adertonårige ynglingen Johan Hugo Andersson, hwilken af Johan Andersson och Johan Swensson i Kulla [Flerohopp, Nybro] blifwit gripen för det han annandag jul med ett skott ur luftgewär sårat arbetsförmannen wid S:t Sigfrids kyrkobygge August Ekström och arbetaren Johan Alfred Johansson. Johan Hugo Andersson innehade wid häktningen anställning som dräng hos mjölnaren I. A. Zetterqwist i Mölebo.
Ekström var nu återställd, så att han kunnat infinna sig wid rätten, men Johan Alfred Johansson var ännu så sjuk, att hans lif swäwade i fara. Den förre [min farfar August, €€ ed] hade fått spridda hagel i ena armen, ena örat och hakan, men den senare en hagelswärm i halsen och ena sidan af ansigtet. Svaranden, upphemtad från sin cell och hörd öfwer förloppet, kunde wisserligen icke förneka sitt illdåd, men tillgrep den vanlige förevändningen, att han varit så överlastad, att han alls icke wisste, huru det gått till. Att han hade skjutit, wisste han endast derigenom, att Ekström samt Johan Andersson och Johan Swensson i Kulla hade kommit och sagt honom det. Wisserligen hade han en gång fått stryk af Johan Alfred Johansson, men han hade ej burit något hat till honom. Han förnekade att, såsom mot honom uppgiwits, hafwa laddat om bössan eller satt på någon knallhatt. Åklagaren hade såsom vittnen inkallat Johan August Andersson och Johan Swensson, båda från Kulla, samt Gottfrid Johansson från Stora Mölebo.

Johan August Andersson berättade, att Ekström annandag jul mellan kl. 7 och 8 på aftonen kommit till vittnet och sagt, att han sökt fjerdingsmannen, men ej träffat honom hemma, och berättat att Johan Alfred Johansson, sårad af Johan Hugo Anderssons skott, låg hos vittnet Gottfrid Johansson. vittnet hade sedermera begifwit sig till Gottfrid Johanssons hem och der funnit Johan Alfred Johansson illa däran. Derefter hade vittnet tillsammans med Joh Swensson hemma hos Zetterqwist sett svaranden, hwilken, anträffad i köket, försökte springa ut genom ett fönster. Han grät och kastade sig på golfwet, steg upp, swor och grät igen och förklarade att han skulle gifwa de sårade 10 eller till och med 50 kr i förlikning. Derefter följde han med till Gottfrid Johanssons, hvarpå han efter ifrigt motstånd blef bunden och wräkt i en wagn. Först bundos fötterna, men sedermera blefwo, emedan han fortfarande var obändig, äfwen hans händer bundna bakom ryggen. Derpå skjutsades han till kronolänsmannen Wållgren. Under hela wägen var han oregerlig: "ibland grät han, ibland swor han".
Svaranden hade möjligen supit något, men icke så, att det kunde synas pä honom: "han var röd och arg, men icke full."
Johan Svensson: Den 26 sistlidne december kom Ekström till Kulla ach omtalade, att han sjelf och Johan Alfred Johansson blifwit skjutna af Hugo Andersson och att Johan Alfred låg nära nog död hos Gottfrid Johansson. vittnet sprang då till Gottfrid Johansson, der han fann Johan Alfred swårt sårad. Han hade bedt, att man skulle sticka efter hans hustru, men i betraktande af det ömtåliga tillstånd, i hwilket hon för närvarande befinner sig, hade man icke ansett sig böra efterkomma denna önskan, utan ansett rimligare ott skjutsa den sårade till lasarettet. Emellertid hade vittnet tillsammans med föregående vittne gått ut för att gripa Johan Hugo Andersson. När de kommit utanför Zetterqwists bostad, hörde de någon derinne och Zetterqwist yttra: "om de ej är beskedlig, kastar jag ut dig". Då de kommo in funno de svaranden i köket, liksom föregående vittne berättat. Svaranden hade sedan följt med till Stora Mölebo, der han bett Johan Alfred Johansson om förlåtelse. För öfrigt hade han varit oregerlig och wäsnats, wräkt sig på golfwet och sparkat Anders Olsson i Grindemåla samt hotat: "om jag kommer lös om 10 eller 50 år, skola ni blifwa olyckliga." Om stället, der han stod när han sköt, hade svaranden haft olika uppgifter: först att han stod i qvarnen, sedan att han var ute på wägen. Äfwen detta vittne förklarade, att svaranden, då han häktades, icke kunde anses vara af starka drycker öfwerlastad. Gottfrid Johansson berättade att Johan Hugo och Johan Alfred varit hos honom på eftermiddagen och der fått kaffe och konjak, men icke varit rusiga, då de avlägsnade sig. Af vittnet hade den förstnämnde lånat en bössa, På qwällen hade vittnet hört ett skott. Strax derefter kommo Ekström och Johan Alfred inrusande. Den senare föll till golfwet under yttrande: "jag dör, jag dör." På måndagsmorgonen hade vittnets bössa funnits i qvarnen och då varit omladdad men utan knallhatt, Svaranden förklarade sig icke weta om, att bössan blifwit omladdad.

Målsegaren Ekström yrkade straff å svaranden samt 50 kr i ersättning för sweda, wärk och tidsspillan. Åklagaren begärde uppskof för afwaktande av Johanssons helsotillstånd och för förebringande af närmare utredning. Häradsrätten bewiljade uppskof till torsdagen den 3 februari [1887 antas €€]. Under tiden skulle svaranden kvarstanna i fängelset.

ocr-scannad text av Kungl Biblioteket, något editerad av €€ [August Ekströms sonson] april 2017

De byar som omnämns ovan, Bläsemåla, Kulla, Brorsryd, Gårdsryd, Stora och Lilla Mölebo, Grindemåla, Persmåla och Överstatorp ligga alla nära kyrkobygget, av S:t Sigfrids Kyrka, Nybro, ett bygge som pågick 1885 - 1887.