4-meny

€jnar €kström

ejnar-hittades

Moon of Alabama

https://www.moonofalabama.org


Peter Handke

Aber bin ich in Serbien nicht einmal doch ganz allein gewesen? Das war an einem der Schneetage in der Grenzstadt Bajina Basta. Noch in der Morgendämmerung machte ich mich auf den Weg, mit zwei Zielen (eingedenk meiner Lieblingsredensart "Dazu hättest du früher aufstehen müssen!"): Autobusbahnhof, und Drina, nicht bei der Brücke hinüber nach Bosnien, sondern irgendwo ausserhalb, möglichst weit hinter den Häusern und Gärten, wo sie zwischen den Feldern und Viehweiden flösse, hüben und drüben.

Ett smakprov ur Epilog, en bok av nobelpristagaren Peter Handke:
"Eine winterliche Reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien" Suhrkamp Verlag 1996.

Källa: http://ejnar.se/balkan/balkanbilder.html

Nobelföreläsning Peter Handke 2019

pdf svenska

Nobelföreläsning Harold Pinter 2005:

Konst, sanning och politik


Skilda världar

Gunnar Adolfsson skrev om sin bok: VÄRLDAR I MÖTE
Berättelsesamlingen fick sin titel av att det ofta är skilda världar som avspeglas i de små novellerna, ibland den rikes mot den fattiges, andra gånger den modlöses mot den kämpandes, den arbetandes mot den sysslolöst profiterandes, svindlarnas värld mot de hederligas.

Majgull Axelsson skrev under rubriken Den tysta vreden bl a:
- Det har alltid förvånat mig att den sociala brutalitetens förespråkare är så naiva. De tycks inte förstå att arbetslöshet och växande sociala klyftor kan slå tillbaka och skapa oro också i deras välordnade värld.
I och för sig är de välbeställdas naivitet begriplig. De behöver de sämre ställda för att själva känna sig förträffliga. De har det följaktligen som de har det för att de är mer begåvade, arbetsamma och skötsamma än andra.
I dagens debatt beskrivs nämligen ekonomiska problem i moraliska termer, på ett sätt som ger eko från förra sekelskiftet. Om arbetarna då frös och svalt, så berodde det på att de söp för mycket. I dag skulle inte budgetunderskottet vara så stort, om folk inte var så inriktade på att leva på bidrag och arbetslösheten inte så hög om inte människor var så bortskämda. [...]
Men maktens moraliserande syftar inte enbart till att legitimera det rådande systemet. Det har ytterligare en funktion: Att skapa skam och tystnad. Bådadera är utomordentliga redskap för den som vill värna sin privilegier. [...]
Nu ska man naturligtvis inte missunna människor den tillfredsställelse som står att finna i självsmicker. Men det finns ändå en fara i villfarelsen, att de fattiga är fattigdomens orsak och rikedomen de rikas förtjänst.
Majgull Axelsson, Svensk Socialpolitik nr 1, 1997

ora hor lin

Det är i skrivande stund drygt tre år sen jag började släktforska. Jag blev genast biten. Det är mitt enda, stora intresse numera, då jag är 86 år gammal. När jag hållit på, tidvis tämligen intensivt, letande efter släktingar, har jag kommit att uppskatta den fina folkbokföring som prästerna åstadkommit. Det finns inget liknade i andra länder. Man kan ofta komma 300 år bakåt i tiden.
Mitt släktträd har på rätt kort tid blivit rätt yvigt. De allra flesta personerna har jag förstås aldrig träffat, knappast ens hört talas om. Frågan infinner sig då: ''Äro vi överhudtaget släkt''?
Ett enda exempel: Elsa Ekström i Moheda, dvs en småländska. Hon är änka efter min farfars farfars brorsons sonsonson. Ursäkta, Elsa, men vi anses inte vara släkt. Däremot räknas din framlidne make, Karl Gustav Ekström, 1918-1983, som varande en av mina släktingar - om än en avlägsen sådan.

ora hor lin

Släktforskningsrelaterade länkar - http://ejnar.se/anor.html

Ejnar Ekströms hemsida: http://ejnar.se/index.html

Foton från 2020: http://ejnar.se/blom/2020extra.html

ora hor lin

DSC04139

ora hor lin

Första kortet nedan är en raritet. Det är min mormorsmor och taget 1860 då hon fyllde 60. Andra kortet är min morfar och sen är det min mamma.

mormorsmor-1 soldat-29-Wolf Anna

Anna Katarina Olofsdotter 1830-1904, Karl Peter Vilhelm Wolf 1856-1915, Anna Martina Wolf 1903-1968.

Det finns inte mycket kort från min släkt annars. Särskilt illa är det på fädernet. Man sprang inte så ofta till fotografen. Det kostade pengar och sådana fanns det ju inga - inte för det ändamålet. T ex på min farfar saknas helt kort och på min pappa finns inget förrän han är 42 år gammal. Då står min pappa med plommonstop i bakgrunden på ett av mina tidigaste släktfoton, vid vedboden hemmavid, 1931. Från Amerika inte ett enda kort! Trots att han vistades där 14 år.

ora hor lin

Lindström

Min farfars mor hette Ingrid Christina Lindström. Min farmor hette också Lindström. Dock äro de ingalunda släkt med varandra.
Ingrid Christina Lindström (1823-1909) hade en farfar, Petter Lindström (1732-1820). Lindefors Denne borde egentligen hetat Svensson eller Nilsson efter sin fader. Dock, som verksam Masmästare vid Lindefors Jernbruk i Svenarums socken, tog han namnet Lindström som klingade väl med Lindfors och Lindforsens brus i brukets ström i Hokaån.

Min farmor, Ida Lindström (1865-1942) fick namnet av sin far, båtsmannen Per August Abrahamsson Lindström. Denne skulle egentligen hetat Abrahamsson, efter sin far, sockenskräddaren Abraham Pettersson, men som båtsman bosatt på båtsmanstorpet Lindströmmastället i byn Kyrkeryd, S:t Sigfrids socken - nuvarande Nybro, tilldelades han namnet Lindström.

ora hor lin

Sjösänkningsföretaget

Kjessjö har utsatts för sjösänkning. Jag har inte sett skymten av dokumentation - men det är klart att det finns sådan, i något arkiv. Enligt min mening så var det ett fåtal som fick mer åkerareal på detta sätt. En hemmansägare i Alsjökulla förefaller vara vinnare på företaget. Sjön Fliksgöl torrlades mer eller mindre. En aspekt av det hela är att denne hemmansägare sannolikt betalade mest av alla för sin andel i projekteringen och arbetet med kanalgrävning etc.
Jag har ett barndomsminne från början av fyrtiotalet, dvs under ett av krigsåren. Min mamma var nere och arbetade med att nekra råg och havre på de fält (Torsten J:s) som ligger nära sjön. Jag var där också och kunde konstatera att det var en makalös fin skörd.
Eftersom vårt ställe, var ett f d båtsmanstorp, och inte heller var i mantal satt, behövde ägaren (tidigare ägare avses, för pappa köpte det i mars 1925 i befintligt skick) knappast betala någonting till sjösänkningsföretaget. Någon som vet? Sjökanten är ändå runt 1 km lång men den ytterligt smala remsa som vanns genom sjösänkningen har angetts på kartorna som samfälld mark. En bieffekt var att vi åtnjöt begränsad fiskrätt.
Kjessjö har utsatts för mycket. På 1700-talet barskrapades sjöbotten på järnmalm. På 1900-talet var det först sjösänkningen, som måste tärt på fiskbeståndet för att inte tala om kräftorna. Sen kom Ödevata arbetshem uppströms med påfrestande, orenat avlopp. Jag minns att medan det gick att bada i vatten av hygglig kvalitet 1940 så var badförsök 1950 inget man kunde beskriva annat än lätt tortyr. Klådan minns jag och det fanns hos oss inga möjligheter till att duscha efteråt.
I mitt barndomshem saknades på den tiden värme, vatten, avlopp, elektricitet och telefon. Elen fick vi indragen först 1947.

ora hor lin

8/12 2019
8 december 2019

ora hor lin

kvicksilversalva

blev påmind härom när jag januari 2020 läste en notis i tidningen: läkemedel med kvicksilver upptäckt i Malmö; de är ju förbjudna sedan länge.

Runt 1958 fick jag ett utslag på huden. Mitt i pannan. Det utvecklades till att bli stort som en dåtida tioöring, dessutom vattnigt. Bosatt i Örebro vid denna tid gick jag till hudkliniken på därvarande lasarett. En mycket duktig hudläkare fanns där. Han gav mig genast recept på en salva. Denna inhandlades och jag fick en liten glasburk, med salva. Hemma sen: tog jag och nuddade salvan med lillfingret satte den på på den vattniga hudfläcken i min panna. Dagen efter hade den helt försvunnit. En sån verksam salva imponerade förstås. Den tänkte jag spara för eventuellt kommande behov. jag hade den bland de tillhörigheter som sparades även vid många flyttningar där jag tvingades göra mig av med det mesta umbärliga. Runt femton-tjugo år senare bodde vi i Stockholmsområdet och när jag vid ett tillfälle skulle flytta, från Kallhäll till Jakobsberg, så fick jag se den lilla glasburken. Det verkade härsket innehåll och svårläst etikett. Jag tänkte att det är dags göra mig av med den; verkligen på tiden. Läkemedel har ju inte obergränsad livslängd vad man hört. Slängde den! Kändes som om jag gjorde något förbjudet! Ett par dagar senare fick jag klåda på skinkan; vattniga utslag, som ett par tjugofemöringar. Måste skaffa en salva som tar bort. Fick fram telefonkatalogen och ringde en hudspecialist på Östermalm. Åkte dit med stora förväntningar, vilka avtog mer och mer. Han var professor och hade en privatmottagning i ett mörkt hus. När jag satt i väntrummet fick jag onda aningar. Han verkade vara specialiserad på veneriska sjukdomar. Min klåda var knappast av sådan art. Jag fick en salva av honom i en pytteliten tub, betalade fem gånger så mycket som jag ansett rimligt och resonabelt. När jag kom hem på med salvan. Ingen som helst effekt! Kunde lika gärna strukit på kaviar eller tandkräm. De här utslagen på skinkan återkommer med jämna mellanrum kanske jag är helt fri i sju-åtta år. De kan finnas där, ibland på vänstra ibland på högra skinkan; en vecka eller fyra-fem. Är mest obehagligt på grund av klådan. Har däremot inte längre haft utslag i pannan. Nog berättat om den högeffektiva kvicksilversalvan.

ora hor lin

Coronaviruset

I dagens läge, dvs den 4/2 2020, är mycket tal om den nya, okända influensan i Kinaland. Smittosam som tusan denna Covid-19. Jag erinrar mig att jag hade asiaten 1957 då jag vistades i Örebro. Jag ådrog mig också hongkong, det var 1969 i Kallhäll. Sen en lungpaj som liknande legionella, 1975. Då slutade jag röka. Man har sagt mig att jag har ett dåligt immunförsvar.
I vissa lägen är ett bra immunförsvar dödsbringande, som vid den s k spanska sjukan.

munskydd

Ejnar cyklisten

Bron över Drina - YouTubeVideo, Visegrad 2012

  -   Uppåt   -