4-meny

€jnar €kström

ejnar-hittades

Peter Handke

Aber bin ich in Serbien nicht einmal doch ganz allein gewesen? Das war an einem der Schneetage in der Grenzstadt Bajina Basta. Noch in der Morgendämmerung machte ich mich auf den Weg, mit zwei Zielen (eingedenk meiner Lieblingsredensart "Dazu hättest du früher aufstehen müssen!"): Autobusbahnhof, und Drina, nicht bei der Brücke hinüber nach Bosnien, sondern irgendwo ausserhalb, möglichst weit hinter den Häusern und Gärten, wo sie zwischen den Feldern und Viehweiden flösse, hüben und drüben.

Ett smakprov ur Epilog, en bok av nobelpristagaren Peter Handke:
"Eine winterliche Reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien" Suhrkamp Verlag 1996.

Belgrad - Der österreichische Schriftsteller Peter Handke hat nach einem Bericht der Deutschen Presseagentur am Samstag beim Begräbnis des früheren jugoslawischen Präsidenten Slobodan Milosevic gesprochen. In seiner Rede auf serbisch sagte Handke, dass die "so genannte Welt keine Welt sei" und dass er die Wahrheit nicht kenne, dass er aber "zuhört, schaut und fühlt". Er sei "glücklich", dass er sich heute in Serbien befinde und "Slobodan Milosevic nahe" sei. Handke sagte dies vor dem auf dem Hauptplatz von Pozarevac aufgestellten Milosevic-Sarg vor mehr als 20 000 Anhängern des Ex-Diktators. Der 63-jährige Autor hatte sich in der Vergangenheit immer wieder für Milosevic eingesetzt und ihn 2004 im Gefängnis in den Niederlanden besucht.

1996 hatte Peter Handke mit der Veröffentlichung seines Textes "Eine winterliche Reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien" einen Skandal provoziert. Darin bezeichnete er die Serben als die wahren Opfer des Bürgerkrieges.
Auch im vergangenen Jahr geriet Peter Handke wieder in die Kritik, als er für die Zeitschrift "Literaturen" einen apologetischen Gerichtsbericht aus Den Haag verfasste, in dem er Milosevic verteidigte und seine Verantwortung für Kriegsverbrechen in Abrede stellte.

Källa: http://ejnar.se/balkan/balkanbilder.html


Skilda världar

Gunnar Adolfsson skrev om sin bok: VÄRLDAR I MÖTE
Berättelsesamlingen fick sin titel av att det ofta är skilda världar som avspeglas i de små novellerna, ibland den rikes mot den fattiges, andra gånger den modlöses mot den kämpandes, den arbetandes mot den sysslolöst profiterandes, svindlarnas värld mot de hederligas.

Majgull Axelsson skrev under rubriken Den tysta vreden bl a:
- Det har alltid förvånat mig att den sociala brutalitetens förespråkare är så naiva. De tycks inte förstå att arbetslöshet och växande sociala klyftor kan slå tillbaka och skapa oro också i deras välordnade värld.
I och för sig är de välbeställdas naivitet begriplig. De behöver de sämre ställda för att själva känna sig förträffliga. De har det följaktligen som de har det för att de är mer begåvade, arbetsamma och skötsamma än andra.
I dagens debatt beskrivs nämligen ekonomiska problem i moraliska termer, på ett sätt som ger eko från förra sekelskiftet. Om arbetarna då frös och svalt, så berodde det på att de söp för mycket. I dag skulle inte budgetunderskottet vara så stort, om folk inte var så inriktade på att leva på bidrag och arbetslösheten inte så hög om inte människor var så bortskämda. [...]
Men maktens moraliserande syftar inte enbart till att legitimera det rådande systemet. Det har ytterligare en funktion: Att skapa skam och tystnad. Bådadera är utomordentliga redskap för den som vill värna sin privilegier. [...]
Nu ska man naturligtvis inte missunna människor den tillfredsställelse som står att finna i självsmicker. Men det finns ändå en fara i villfarelsen, att de fattiga är fattigdomens orsak och rikedomen de rikas förtjänst.
Majgull Axelsson, Svensk Socialpolitik nr 1, 1997

Det är i skrivande stund två år sen jag började släktforska. Jag blev genast biten. Det får nog anses vara mitt enda, stora intresse då jag snart är 85 år gammal. När jag nu hållit på, tidvis tämligen intensivt letande efter släktingar, har jag kommit att uppskatta den fina folkbokföring som prästerna åstadkommit. Det finns inget liknade i andra länder.
Då och då, men inte så ofta, stöter man på ett negativt omdöme om en bestämd församlingsmedlem. Det är nog bara prästens eller orgeltramparens åsikt som renderat en notering. Ibland något som inte alls stämmer med verkligheten.

ora hor lin

Släktforskningsrelaterade länkar - http://ejnar.se/anor.html

Ejnar Ekströms hemsida: http://ejnar.se/index.html

Foton från 2019: http://ejnar.se/blom/2019.html

ora hor lin

DSC04139

Första kortet nedan är en raritet. Det är min mormorsmor och taget 1860 då hon fyllde 60. Andra kortet är min morfar och sen är det min mamma.

mormorsmor-1 soldat-29-Wolf Anna

Anna Katarina Olofsdotter 1830-1904, Karl Peter Vilhelm Wolf 1856-1915, Anna Martina Wolf 1903-1968.

Det finns inte mycket kort från min släkt annars. Särskilt illa är det på fädernet. Man sprang inte så ofta till fotografen. Det kostade pengar och sådana fanns det ju inga - inte för det ändamålet. T ex på min farfar saknas helt kort och på min pappa finns inget förrän han är 42 år gammal. Då står min pappa med plommonstop i bakgrunden på ett av mina tidigaste släktfoton, vid vedboden hemmavid, 1931. Från Amerika inte ett enda kort! Trots att han vistades där 14 år.

ora hor lin

Lindström

Min farfars mor hette Ingrid Christina Lindström. Min farmor hette också Lindström. Dock äro de ingalunda släkt med varandra.
Ingrid Christina Lindström (1823-1909) hade en farfar, Petter Lindström (1732-1820). Lindefors Denne borde egentligen hetat Svensson eller Nilsson efter sin fader. Dock, som verksam Masmästare vid Lindefors Jernbruk i Svenarums socken, tog han namnet Lindström som klingade väl med Lindfors och Lindforsens brus i brukets ström i Hokaån.

Min farmor, Ida Lindström (1865-1942) fick namnet av sin far, båtsmannen Per August Abrahamsson Lindström. Denne skulle egentligen hetat Abrahamsson, efter sin far, sockenskräddaren Abraham Pettersson, men som båtsman bosatt på båtsmanstorpet Lindströmmastället i byn Kyrkeryd, S:t Sigfrids socken - nuvarande Nybro, tilldelades han namnet Lindström.

ora hor lin

  -   Uppåt   -