Kyrkeryd - en by i S:t Sigfrids socken

Kyrkeryd

Kyrkeryd, en by i S:t Sigfrids socken, Kalmar län. Kyrkeryd fick en egen sida. De många barn, som där föddes på 1800-talet, var inte unikt varken för tiden eller trakten. Men det är i denna by som min farmor och före henne, hennes farfar, sockenskräddaren Abrahamm Pettersson växte upp. Därför blev Kyrkeryd något av ett personligt intresse.

Ner till S:t Sigfrids socken, kom år 1813, Abraham Petersson med sina föräldrar, ifrån Hälleberga (G). Med goda vitsord som skräddare etablerade han sig som sockenskräddare i den nya socknen, som vid den tiden ingick som ett annex till stora Ljungby socken (H) med benämningen Södra Capellans Rote. År 1856 blev emellertid S:t Sigfrid en egen och självständig kommun. De skulle få en sockenskräddare och bönderna sonderade möjligheterna bygga en egen kyrka, en magnifik sådan i sten från Krukebo och byggd ovanför allt, dvs på höjden strax norr om byn Kulla. Med väsentlig insats bl a av min farfar som arbetsförman vid kyrkobygget stod kyrkan invigningsklar 1888.

År 1835 blev Kyrkeryd bostadsorten för Abraham Peterson. Han hade först bott mer eller mindre provisoriskt i Gränö och i Gräsmo. I Kyrkeryd lyckades han få huset nr 1 - vad detta innebär ifråga om standard är omöjligt veta i dag. Man kan gott förmoda att huset för länge sedan rivits.

Under femton år från 1835 till 1850 kom följande sju barn till världen, alla i Kyrkeryd nr 1.

1. Pehr August Abrahamsson den 12 juli 1835
2. Rosalia Sophia Abrahamsdotter den 1 juli 1838
3. Johan Emil Abrahamsson den 24/1 1841
4. Emma Carolina Abrahamsdotter den 6/9 1844
5. Olaus Abrahamsson den 12/1 1846
6. Emma Carolina Abrahamsdotter den 6/9 1847
7. Charlotta Abrahamsdotter den 26/5 1850

Befolkningen nära fördubblades mellan 1830 och 1899. Märk att byn Kyrkeryd tillhörde Ljungby socken (med kyrkan i Ljungbyholm nere vid Kalmarsundskusten) med beteckningen Kumlamad, Ljungby kapell, ända fram till 1856.
Historiskt finns det uppgift om att platsen ursprungligen hette Kumlamad men senare, antagligen i samband med byggandet av ett kapell till aposteln S:t Sigfrids minne, byttes namnet på byn till Kyrkeryd.

Antal invånare i byn Kyrkeryd:
år 1830 - 42 personer.
källa: Husförhörslängd Ljungby (H) AI:14 (1824-1830) Bild 94 / Sida 89 S. Capellsroten
år 1899 - 75 personer.
källa: Husförhörslängd S:t Sigfrid AI:4 (1881-1899)

Den äldste sonen, Pehr August Abrahamsson, hade Kyrkeryd som hemort under hela sitt långa liv (1835-1916). Nåväl, han utbildade sig till båtsman och övade nere i Nättraby, så han var stundtals borta från hemvistet (1855-1856). 1857 antogs han som båtsman och tilldelades dels soldatnamnet Lindström, dels båtsmanstorpet nr 114 Kyrkeryd.

Men systemet med båtsmän och indelta soldater sjöng på sista versen. Namnet Lindström behölls emellertid och det för alla efterkommande. Det blev ju några stycken, emedan båtsmannen gifte sig i Maj månad 1862 med Johanna Petersdotter ifrån Förlösa socken.

Inalles kom det tio barn till världen, alla med efternamnet Lindström.

1. Johanna Lindström föddes den 12/12 1863
2. Ida Lindström den 26/8 1865 (min farmor)
3. Johan August Lindström den 17/9 1867
4. Carl Emil Sigfrid Lindström den 20/6 1876
5. Anna Olivia Julia Lindström den 14/7 1878
6. Anna Viktoria Lindström den 10/6 1880
7. Ernst Theodor Lindström den 25/8 1882
8. John Oskar Lindström den 31/1 1885
9. Gustav Wilhelm Lindström den 14/4 1887
10. Ebba Wilhelmina Lindström den 12/12 1889

Hur länge bodde familjen Lindström kvar i Kyrkeryd? Av de husförhörslängder som finns för början av 1900-talet framgår att Lindströms barn tycks ha flyttat ut, en i taget. T ex gick Gustaf Lindström till Kalmar stad och Ernst Theodor til Nordamerika. Förmodligen rivs hus och en skola byggs, lärare flyttar in i Kyrkeby. De flesta gamla flyttade till Stora Mölebo ålderdomshem.

Hur gick det för min farmor, Ida? Ja, hon flyttade ut redan i november 1883, till Ljungby (utan närmare angivelse) och återkom i november 1884 för att sen gå till Pukeberg, som då låg i Madesjö socken, men mycket nära Kyrkeryd. Definitivt uppbrott blir det när hon beger sig till Karlskrona i Blekinge för att först tjänstgöra som barnflicka sen som hustru till farfar August i dennes tredje äktenskap. Sen återvänder August och Ida till Småland 1893, först till Pukeberg i Madesjö och sen till Stora Mölebo i S:t Sigfrid.
Vi återfinner sen deras familj på Qvarnaslätt (Madesjö) resp kvarteret Gladan nr 5 i Nybro köping. August är där husägare och tituleras grundläggare. De tre sönerna Nisse, Tage och Sigfrid, min pappa, bodde nära Pukeberg Glasbruk, som var den stora arbetsplatsen vid denna tid. Glasbrukets storhetstid var 1890-1930. Men min pappa och dennes bröder ville aldrig arbeta på ett sådant ställe, däremot var de där ofta och fick köpa öl till arbetarna. Nybro blev stad 1932 och med Kährs och Ljungdahl fanns det rätt mycket att välja på för den som ville och kunde arbeta på en industri... Men hur gick det då för Ida och Augusts tre söner? Ja, det fanns ju halvsyskon, Hilda, Serafia och Thorwald men de befann sig alla i USA i Philadelphia. Pappa hade varit i Minnesota 1907-1921 och etablerade sig som småbrukare i Vissefjärda socken (H) 1926, farbror Nisse grundade ett välkänt möbelföretag i Tingsryd (G) och farbror Tage han var trädgårdsmästare i liten skala i Gräsmo, Trekanten (H).
Nu slut på den lilla berättelsen som skulle handla om Kyrkeryd enbart, så var det tänkt...

Södra Möres lantarbetare i strejk 1929

På kartan från hembygdsföreningen (Tack!) ser man tydligt hur byn Kyrkeryd ligger mellan Krukebo på ena sidan och Kulla och Brorsryd på den andra sidan. Gårdarna här var stora. Hemmanet Kyrkeryd nr 1 uppges vara på 1/4 mantal. Och Brorsryd nr 2 där Stenbergarna kom till världen är på 1/4 Mtl. Allt enligt hfl 1899. Statarsystemet förefaller funnits här i denna fina jordbruksbygd. Men år 1910 finns inte människorna kvar, de som var jordbruksarbetare har blivit glasbruksarbetare och flyttat, jag har funnit att det fanns en smed, en folkskollärare och en sömmerska år 1912, men i övrigt inga rester av 1800-talsinnebyggarna.

Från hembygdsföreningens hemsida:

Enligt legenden anlade den Helige Sigfrid vid Kumlamad (betyder odlad äng) ett litet träkapell och en begravningsplats på 1000-talet. År 1178 ägde biskopen i Linköping 24 gårdar runt kapellet. Byarna är namngivna och har samma namn i dag. Några byar ligger i Madesjö vilket kan tyda på att Kumlamad i ett tidigt skede omfattade även Madesjö. Kapellet var ett kapellag under Ljungby socken. År 1548 plundrade Gustav Vasa kapellet på allt som hade värde, han menade att kapellet ej behövdes, då det nu fanns en kyrka i Madesjö. Kapellet kom nu att stå öde i många år och förföll svårt, dock användes begravningsplatsen. I mitten av 1800-talet hade befolkningen ökat, och man ville bilda egen socken med egen präst. Detta skedde 1856 och socknen fick då namnet S:t Sigfrid. Socknen hade egen präst till och med 1961. 1977 flyttades S:t Sigfrid till Nybro pastorat efter att tidigare tillhört Ljungby. 1990 ingicks ekonomisk samfällighet med Nybro. Från 2006 har socknen gått samman helt med Nybro och bildat Nybro-S:t Sigfrids församling

Kyrkeryd är omnämnd redan 1178. Här finns kyrkogården. Kyrkan fanns här till 1888. Första fattighuset låg här intill kyrkogården till 1909. Första skolan byggdes här 1855. Ny folkskola med två salar byggdes 1899, denna användes till 1965. 1968 gjordes denna om till församlingshem och fick namnet Klockaregården. S V om vägen Nybro-Tvärskog, vid gränsen mot Krukebo, anlades 1924 en festplats. Den användes flitigt under några år av ett flertal föreningar. I byn finns en mycket gammal smedja, med alla inventarier, som 2010 skänktes till Hembygdsföreningen.

Uppåt   |   Nedåt

Katedralbygget S:t Sigfrids kyrka, 1885-1888, var nog att anse som lyckad investering i bygden, runt den nya nu självständiga socknen som man döpt till S:t Sigfrid. Vilka som drev självständigheten och bygget är nog inte svårt att förstå. Men då järnvägen kom att dras borta vid Västrakulla och Trekanten hamnade hela S:t Sigfrid lite i bakvatten. Bönderna var inte tillräckligt många för att fylla kyrkan och med mekaniseringen av jordbruket behövdes inga statare längre. Och handla, ja, det gjorde man ju i Nybro, som först blev köping och 1932 stad, växte så det knakade.
Kostnaderna för kyrkbygget - kanske oväntade; ty enligt en notis i Smålandsposten år 1900 så betalade Sankt Sigfrid efter högsta fyrktalet i hela Småland.