In Fernem Land

I fjärran land, dit edra steg ej hinna tronar en borg som kallas Montsalvat. Ett härligt tempel i dess mitt vi finna så dyrbart som på jorden intet var. En helig kalk, av underbar förmåga som högsta helgedom bevakas där. Den blev - att vårdas utav renhets låga - till jorden nedförd av en änglahär.

Vart år en duva sig från himlen sänker på nytt att stärka kalkens underkraft. Dess namn är Gral, och salig tro den skänker dess ridderskap som den sen forntid haft. Den som nu korad är att kalken tjäna den rustar han med överjordisk makt. Det ondas list han nedslår ej allena. Nej, då han är vald, han nedslår dödens makt!

Den som av kalken sänds till fjärran länder att bistå dygden som förtrampad är, ej från honom sin helga kraft han vänder, och om som stridsman är han är okänd där.

Så helig art har likväl kalkens styrka att oinvigdas blick den måste fly På riddarens namn bör därför ingen yrka. Om känd han blir, han måste från er fly.

Nu hör Elsa rensat tvivlet får försona: Av Graal har jag till eder blivit sänd. Min fader Parsifal bär nu dess krona - dess kämpe, jag - som Lohengrin är känd.