Min hembygd
Liksom för de flesta andra har intresset för hembygden inte
tidigare varit så värst stort. Men med åldern kommer tankarna
på hur det var, hur det en gång kan ha varit. Ett är säkert:
min hembygd var glesbygd.
Men så hade det nog inte alltid varit.
Hur mycket
spannmål maldes i vattenkvarnen som låg i närheten?
Vattenhjulet var intakt ännu omkring 1940 minns jag. I bäcken
lärde vi oss simma.
Mycket slaggvarp i bygden. Kjessjön rensades från all järnmalm
1750. Sjön blev sänkt med 2 meter, 150 år senare.
Den sexklassiga folkskolan
Innan
jag fyllt sju år började jag hos Hilma Elman i småskolan i
Skäveryd. Skolvägen var omkring 7 km lång. En dag var det
-41° Celsius. Då fick jag stanna hemma, den dan. Naturhinder
står det i betygsboken.
År 1944 fortsatte jag i Alsjö skola och hade fröken
Selma Nilsson som lärare.
Jag gick där halva 3:e klass och 4
- 6:e klass. I övriga Sverige förekom visst 7-klassig
folkskola, men så var icke fallet i norra Wissefjerda socken.
Där kördes 6-klassigt. Motiveringen var antagligen: Det
behövdes arbetskraft, framför allt i jord- och
skogsbruket.
Tidigare hette sjön Kjessjön men den fick ett nytt namn: Kässjö. Det blev två bokstäver kortare men knappast lättare att uttala, eller vad tycker du? Socknen hette f.ö. Wissefjerda så sent som 1871. Det var väl onödigt att ändra på det namnet också!
Vilhelm Moberg skriver att måla betyder utmark. Hans teori är att för så där 2000 år sen så ökade befolkningen hastigt. Endast den äldste sonen kunde få ärva gården. Övriga barn måste dra till skogs eller på vikingatåg. De som drog till skogs etablerade där boplatser och ställen som tidigare ansetts olämpliga för boskapsskötsel och odling. Så uppstod byarna med namnen Alsjömåla Andersmåla, Brändemåla, Bussamåla, Bönemåla, Ellingamåla, Eremitemåla, Fornamåla, Gaijemåla, Grämnamåla, Gusemåla, Hällasjömåla, Ingelsmåla, Karamåla, Kimramåla, Kjesmåla, Knappsmåla, Lassamåla, Parismåla, Sidlandsmåla, Stekaremåla, Wargsmåla, etc.
Källa:
Min svenska historia,
Från Oden till Engelbrekt
(V. Moberg)
Om Kåraböket
som låg i två län!
Kalmar län kanske försvinner!
Länsstyrelsen i Kalmar län kan läggas ner.
I stället bildas storlänet Kalmar/Kronobergs län,
Källa Barometern den 17 okt 2012
.
Vissefjärda 446 med regionen Kåraböket
Härad: Södra Möre.
Före 1889 Södra Möre och Konga härad, Kronobergs län.
1889 överfördes sockendelen Kåraböket inkl Vissefjärda från
Kronobergs län till Kalmar län,
1937 överfördes Grimmansmåla 1:6 från Algutsboda i Kronobergs
län till Vissefjärda (nu Emmaboda) i Kalmar län.
1939 utbröts Emmaboda.
Före 1939 och efter 1962 eget pastorat, däremellan Vissefjärda och Emmaboda.
Information från arkiv digital:
T.o.m. 1938: Eget pastorat.
1939-1961: Moderförsamling i pastoratet Vissefjärda och Emmaboda.
Ur Vissefjärda församling utbröts 1939 Emmaboda församling.
Stift: Växjö (förut Kalmar)
Härad:
T.o.m. 1888: Södra Möre härad (Kalmar län) (68 11/12 mtl) och Konga härad (Kronobergs län) (18 1/2 mtl: Kåraböket. Kåraböket bestod av Vissefjärda, Ellingsmåla, Lekaremåla, Öjasjömåla, Eremitemåla, Luföen, Sidlandsmåla, Hökmåla, Sutaremåla, Kroxmåla, Gutttamåla, Ebbamåla, Frostensmåla, Pellamåla, Foglasjö, Prämboda, Stångsmåla, Bläsemåla, Fornamåla, Buemåla, Skälstången, Törrestorp, Kabblanäs, Hofgård, Norra och Södra Målatorp samt Björketorp.)
Fr.o.m. 1889: Södra Möre härad (Kalmar län)
Linnefors Jernbruk var kluvet; en masungn i G-län o smedja i H-län ?
Back to Top
Upplysande
En liten bild på det vackra Stockholms Stadsbibliotek i morgonsol
Biblioteket — ett i alla bemärkelser bra bibliotek! I sjuttio år har det nu stått där, Stockholms Stadsbibliotek, Huvudbiblioteket. Byggt 1928, arkitekt: Gunnar Asplund. Vackrast kanske i kvällssol från höjdpuckeln på Karlbergsvägen i nordväst. I postens brevbärarbroschyr var ett vackert foto taget från sydost över den då vattenfyllda dammen i Observatorielunden. Asplund har skapat helheten. Klottrare vill dock inte se skönheten utan förstöra och göra andra förargade. Det finns inget vatten i dammen men arrangemang för unga rullbrädesåkare som åker så det smäller över halva Vasastan. Trots allt, ett av de mest avplåtade objekten i vår huvudstad! De flesta fotograferna är arkitektstuderande, långväga ifrån. 2024 stängdes biblioteket för renovering.
Klassfoton
Först småskolan i Skäveryd.
Tror det är ht 1941 men är inte helt säker. Sen är det 'storskolan'
i Skäveryd, dvs Palmblads skola. Gick där bara en termin, i tredjeklass,
men det hanns tydligen med en fotografering, höstterminen 1943.
Sista kortet är från tredje klass
vt 1944 i Alsjö skola.
På båda korten från Skäveryd blandas gossar och flickor. Men så var det inte i Alsjö skola där Selma Nilsson bestämde det mesta. Fler skolkort finns upplagda: folkskola 1941 samt Örebro 1958.
Vissefjärda
socken gränsar i söder till Blekinge och i väster till
Kronobergs län. Numera ligger alltihop i Kalmar län och
kommunen heter Emmaboda,
närmast bekant för Mulle och Masse
samt Erik Hell som alla tre spelade i samma lag i division 2.
Två som blev poliser i Peking (IFK Norrköping) och en som
blev skådespelare.
Några författare att nämna från storkommunen är Elisabeth
Bergstrand-Paulsen, Gertrud Lilja båda från Långasjö s:n.
Torsten Ehrenmark skrev om Emmaboda en bok
men mest känd är nog Moberg från Algutsboda s:n. Andra
bekanta personer? Industrifolk som Stenbergarna och Åfors
förstås. Arbetshemmet Ödevata, som 1943-1944
var ett 'annex' till
Kalmars fängelse, spelade interner,
asylsökande och
eventuella krigsförbrytare, fotboll ... under påbjuden tystnad,
På anstalten vid sjön Ödevaten satt kändisar ibland
när inrättningen senare var till för att hjälpa (?) alkoholister.
Försumliga fäder fanns
där på det s. k. arbetshemmet, när jag var liten,
bl.a. en avlägsen släkting. Därefter fyllde man på med
flyktingar. Till slut blev det fiskecamping av anläggningen.
Hoppas den är miljöcertifierad!
Barndomshemmet finns nu med på ett svart-vitt
flygfoto samt på en fotofil med bl.a. den
röda ladugården.
Ängsslåttern på Finnagärdet
När jag var mellan 7 och 10 år, det torde ha varit under andra världskriget var jag med om slåttern på Finnagärdet. Det var ett stort uppbåd av folk. Själv var jag för liten för att behöva delta i arbetet men tillräckligt gammal för att minnas dofterna av timotej och klöver och hur roligt det var se så mycket folk och hur grönt och vackert det var. Männen slog och kvinnorna räfsade naturligtvis. Det som är märkvärdigt är att det sen aldrig mer förekom en liknande slåtter och att Finnagärdet på kort tid förvandlades till skog. Jag skulle kunna ha drömt det hela och har ibland undrat om det verkligen var så att Alrik Jonsson uppbådade massor med folk för att på denna utäga skörda hö. Men det var sant och kanske kunde det förklaras med krigstiden, ransoneringen och beredskapsåtgärderna av de mest skilda slag. Och att Finnagärdet, en slåtteräng i Vissefjärda socken, existerat, det kan jag se av gamla kartor.