Taco bar 2021
Björkved höggs 1940
Pengar kom på postanvisning. Från Statens Bränslekommission. Vednämnden.
För en kubikmeter björkved fick man 3,75 kronor. Det var huggarens pengar. Hur mycket markägaren fick vet jag inte. Min pappa engagerades i projektet 'björkved för Sverige' - det var avspärrningens tid och ingen koks kunde komma in till städernas hyreshus.
Bara några få hundra meter från vårt torpställe fanns det mycket björk i en skog som Alrik Jonsson ägde. Där skulle det avverkas 1940. Jag var sex år gammal.
Björkar i lämplig storlek var märkta av skogvaktaren för nedtagning. De skulle sågas ner, kvistas och sen kapas i enmeterslängder. Sen skulle de grövre spräckas, vilket var ett synnerligt besvärligt jobb. Man använde yxa och stålkilar. Diameterna på björkarna skulle vara runt 100- 160 mm diameter nere vid fällningssnittet. Vad Statens Bränslekommission (1939 - 1948) hade för specifika krav härvidlag vet jag inte men skulle gärna vilja efterforska detta i den kartong som finns i Riksarkivet, arkiv Vednämnden, depå Arninge, 256 hyllmeter...
Detta var enda gången under hela min barndom och uppväxt i hemmet som jag minns att vi fick pengar och att dessa var resultatet av min pappas arbete. Eljest gällde naturahushållning och vi led verkligen ingen nöd. Vi hade ett par mjölkkor, gris och ibland höns. Under kriget var vi tre barn, ett fjärde föddes 1945.
Jag var med i skogen och lärde mig en del om hur det gick till. Jag erfor att det var ett mycket tungt och ansträngande arbete. Min pappa klarade kanske 1 - 1½ kbm på en hel dag. I tidningen kunde jag läsa att en del skogsarbetare kunde prestera så mycket som 20 - 30 kbm om dagen och därmed tjäna mycket pengar.
Då förstod jag att förmåga och omständigheter var mycket olika mellan människor - själv var jag bara sex år.
När jag nu skriver ner detta är jag 82 och fortfarande minns jag mycket från den här tiden, krigstiden med de enorma vedtravarna överallt och de intressanta transporterna med gengasdrivna lastbilarna.
Postbäraren kom in med postanvisningen från Bränslekommisionen. Så mycket pengar! Vi var alla glada, särskilt glad var mamma. Hon sa flera gånger att säga vad man vill om kriget men för vår del i den småländska skogen var det en 'bra' tid. Mamma kunde också få in lite pengar genom att sälja smör och fläsk som betalades med 'svartabörspengar' Mammas smör var mycket omtyckt och hon fick 7 kr kilot, vilket damals var mycket, kanske motsvarar det i dag 500 kr. Annars hade vi aldrig pengar eftersom det saknades inkomster. Vi var extremt fattiga med undantag av de då ransonerade varorna, vetemjöl, mjölk, grädde, smör, ost, fläsk och ägg. Gräddtårta hade vi på alla födelsedagar, på mors dag och fars dag. Inte alla kunde få tag på de delikatesserna så vi på Kjesmålen hade i alla fall en guldkant i tillvaron.
Sjölin och påbörjad släktforskning
- Nybro
- Ford V-8
- Konvent
- Sunebring
- Våfflor på Djurgården
- Bensinpump på Götgatan
- Nattens regnbåge i Tystberga
Den 5 oktober 2016 kom jag av en anledning (närodlade tomater i radion) tillbaka till mina upplevelser år 1954. En tanke, en idé, att skriva ner händelserna medan jag någorlunda minns hur det var... Var skulle denna berättelse finnas?
Söker just nu lämplig sida för att skriva om 1954, bilresan med en Ford V-8 till Stockholm, våfflor på Djurgården, Bensinpumpen på Götgatan, spårvagnsspåren, den nattliga regnbågen i Tystberga. var bodde jag? konventet, familjen från Nybro, en golvläggare, förmodligen åt Kährs. Mitt körkort är från 21 Maj 1954. Bilen införskaffad mars 1954. Jag hade tydligen bara haft körkort ett par tre månader...
Att köra ut från Stockholm en söndagkväll i hällregn
och med dåliga strålkastare på bilen var en pärs. Jag
förstod att risken för svår trafikolycka var helt
uppenbar men familjen ville hem till Nybro för en ny,
vanlig arbetsvecka väntade, kanske också skolgång för
barnen i bilen...
Antar jag borde tacka försynen för att det gick vägen
och ingen olycka skedde. Men i Tystberga fick vi
uppleva att vid järnvägsviadukten var det flera meter
högt vatten så riksettan var blockerad och vi var
tvungna åka småvägar runt; vid ett tillfälle stannade
bilen i månljus framför ett gärde med en vanlig grind
(vägen slutade där). Halva himlen var fullständigt klar
men den andra halvan svart. Därav översvämningen av
viadukten, och det egendomliga med en av månen skapad
briljant ljusstark regnbåge.
På något sätt kom vi ändå välbehålllna hem till Nybro
och Kjesmålen!
har nu talat med en av de som var med i bilen, per
telefon, juni 2017: hon mindes att det läckte in vatten
i bilen...
Mvh Ejnar Ekström
Addendum 2018
Får inte låta mig nedslås. Av olika anledningar är inte
alla släktingar införstådda med att det finns ett behov
av att känna till historien - särskilt den i närtid,
dvs medan man ännu är i livet och kan återge vad man
minns. Både vad gäller Sjölins och Ekströms finns få
kontakter kvar och ett par av tänkbara personer har
meddelat resp. låtit förstå att de inte vill medverka.
I en tidsmässig redogörelse ska man ju starta med något
årtal. Pappas hemkomst, 1921? Trösktragiska händelsen
med fingertopparna i kuggen? Nej, jag anger nedan vad
som jag fäst mig vid - det blir t ex nertystade
episoder i livet.
Den vita kistan okt 1939
Dahlgren, barnmorskan
Blutsturz, haemorrhagia - en händelse vid
skolavslutningen i småskolan, Skäveryd, 1940 eller
1939. G-A Sunebring var i samma klass som Ebba, min
äldre syster, och han mindes det hela - hade stått
bakom och det var blod över hela golvet. Sådant man
förtränger (jag var väl 5 år)
Med hjälp av Edvin Gustavsson Grämnamåla och dennes
Ford V-8, 1938 års modell, fick vi åka hem,
brådstörtat. En låg kardanknut gjorde det knepigt baxa
den fina bilen över den stenigaste biten.
Sen blev
mamma ordinerad järntabletter av Dahlgren. De var
starka - jag provsmakade - det var inte precis Figaro
eller Tenor...
Kulla Malm
Frödinge ostkaka numera lika god som den från Brostorp. Eller? Vad tyckte Ingvar Kamprad?
En läsning av ursprunget (via Öland) i boken 'I Dackebygd' - först DEL I som återfinns i årg. 2015 skrivet av Monica Bevelin. Högeligen intressant! DEL II finner man i Årg. 2016 och så en avslutande DEL III i årsboken som kom i dec 2017. ! Och så många och fina bilder från en tid som svunnit... F.ö. sa alltid min pappa 'Kulla Malm' och det lät så spännande. Vet inte varför han kallade platsen så. När jag var ute i bygden och sålde julkort besökte jag nordvästra Vissefjärda, t ex Törsbo och Kimbramåla. Jag har inget minne från att ha sett Kulla vackra gård med vällingklockan annat än nere ifrån vägen där man framför allt imponerades av det praktfulla lövverk som omgav stället, på något sätt majestätiskt och vackert. Jag var i trakten och letade efter kantareller men hittade inte några. Det var längesen.
Senare läste jag om berättelsen. I den utmärkta hembygdsboken
''I Dackebygd'' årgång 2011. Sidorna 24-31. Där återger
grundarens barnbarn, Monica Bevelin, delar ur ett tal som
grundarens hustru, Carin, gav i Frödinge 2004.
Med grundaren avses, Gösta Carlsson, han som skapade
företaget med Frödinge ostkaka.
I boken har berättelsen fått rubriken:
Ostkakekungen från Vissefjärda och hans drottning.
Läste berättelsen för andra gången och blev berörd. Rekommenderad
läsning.
