Lars Ahlin

Ahlins marxistiska läsning fick honom att inse att individen inte står fri i sina tankar och värderingar i förhållande till samhället. Den officiella värdehierarkin sätter sig i kroppen hos samhällets medborgare, hur de än försöker värja sig. Gestalterna i Ahlins noveller hamnar i djupa kriser och existentiella dilemman på grund av dessa pådyvlade värdeskalor. Läsaren, så lyder Ahlins förhoppning, ska efter läsningen ifrågasätta och vilja korrigera samhällets orättvisa värdeskalor. Konsten lever inte avskild från samhället och dess individer. Den är social och fungerar först när den möter en läsare. Redan 1946 i ett föredrag menar han att konstverket är absolut beroende av den sociala verkligheten. Det är först genom att bli läst som romanen sätts i rörelse. Läsaren blir en medskapare, en konstnärlig medarbetare i vad Ahlin kallade ”de estetiska orterna”.

Orten, det är den sociala och mentala eller intellektuella situationen som läsaren (liksom hans romanfigurer) befinner sig i och kan mötas i. En specifik utgångspunkt utifrån vilken de sociala förändringarna kan påbörjas. Kanske gestaltas Ahlins teorier bäst i romanen Natt i marknadstältet från 1957 som nu återutges med ett efterord av Gunnar D Hansson.

Den har beskrivits som ett modernistiskt montage; läsaren möter en mängd trasiga öden via den trettonårige Zacharias, som likt Markusevangeliets såningsman vandrar kring och strör sina ord i hopp om att bistå människorna i nöd. Utanför Länslasarettet möter han Klara Sällström, som just kommit ut efter ett självmordsförsök. Zacharias lyssnar och ger råd. Han är läsarens ställföreträdare och en författare in spe.

 - Varför gråter du? sa han. Jag kommer ju hem och är snäll. 

- Du skulle ha kommit hem som du sa, sa hon och strök honom 
 över bröstet. Jag har stått här och väntat ...

 - Litar du inte på mig? sa han. 

- Får jag ta av dig rocken?

 - Ingen brådska.

 - Men det är ju ingen mening i att ha rocken på sig, sa hon. 
 Ta av dig och lägg dig å vila. Jag ska laga riktigt god mat åt dig. 

- Jag är inge hungrig, sa han.

- Det förstås, sa hon och blev åter bitter. Du har förstås suttit 
 på Runan och ätit och spritat.

- Men nu kommer jag hem och är snäll, sa han. 

- Hur mycket pengar har du gjort av med?

Uppåt