alla sidorna
— länkar uppåt och nedåt på denna sida
Känner ni Fia Jansson som bor uppå söder?
Hon har förresten två stycken vindögda bröder.
En av dem heter Hammarlund en heter Schröder.
Här skall ni se ett hjärta som klappar och glöder.
Ifrån den allra finaste adel vi stamma
aldrig jag ens våga sagt: Jäklaranamma.
Vilken som var min pappa och vem var min mamma,
de tycker jag föresten kan göra detsamma.
Om sommaren bodde vi i en fädbod vid Spånga,
där både tjur och oxar och korna mig stånga.
Den tiden då var kjolarna vida och långa,
men sedan har de krympt så att nu är de trånga.
Kärleken är i alla fall alltid det värsta.
En gång i detta livet jag hade kär'sta.
Det var en stilig karl i från någon affärsta',
men nu så har han flyttat, nu bor han i Märsta.
Syster min var så stor, att hon vaktade kritter.
En dag så kom en kärlekskrank kar' med sitt
kvitter.
Syster min är förstås inte vidare vitter,
nu kan hon också sitta min själ där hon sitter.
Ack den som vore drottning ibland eskimåer,
då skulle med förvåning jag genast beslå er,
jag skulle gå ikring uti gröna trikåer
med små, små gula prickar på - tjänare på er!
Operettsångaren August Svenson sjunger Fia Jansson i en inspelning gjord i april 1906:
inte den allra bästa inspelningen, men den enda jag fann; på www.stockholmskällan.se i november 2011...
| einex | dreiex | vierex |
| Gunnar | h e m | menu mobil | Lissabon | pension | Värnamo |
Lotte Lenya singt (1930) Seerauber Jenny
Värnamovisan
text: Algot Fogelberg, Arvid Lindström musik: Traditionell
Jag sjunger till positivets toner En sång om kärlekens ljuva zoner, En sång om kärlek och hopp och tro I Apladalen i Värnamo.
Det var en yngling som hette Petter, Från Västbo socken, Hult gården heter:
Han svarvar pinnar, det må ni tro På stolfabriken i Värnamo.
En afton gick han till gröna lunden, Att promenera i aftonstunden, Han gick sen solen sig lagt till ro Till Apladalen i Värnamo.
På vägen mötte han en vacker flicka, Som kärleksfullt uppå honom blicka! Han lyft´ på hatten och sa: Månntro Är fröken hemma i Värnamo?
Ack nej i Östbo där är jag hemma, Min far är bonde, mitt namn är Emma. Jag ämnar här blott en tid att bo Och lära sy uti Värnamo.
Då bjöd han henne helt artigt armen. Från deras hjärtan i ungdomsbarmen Nu byggde Amor helt snabbt en bro I Apladalen i Värnamo.
Och nu sa Petter: Min flicka rara! Säg vill du ja på min fråga svara? Säg, vill du svära mig evig tro I Apladalen i Värnamo?
Ack ja, sa Emma: Min Petter kära Att dig tillhöra det vill jag svära, Till hösten kunna vi sätta bo I Apladalen i Värnamo.
De sutto ännu i många timmar; På sällhetsvågor snart Petter simmar. Han var så glad, så han ropte: Tjo! I Apladalen i Värnamo.
Men hem till Östbo hon styrde färden Och glömde sedan där ut´ i världen Att Petter hon svurit evig tro I Apladalen i Värnamo.
Med sorg i hjärtat och dystra tankar Då till Amerikat Petter vankar Han suckar ofta: How do you do I Apladalen i Värnamo?
Därför I gossar här uti salen, Ta´n er tillvara för kärlekskvalen, Ty vet att falskhet kan även bo I kvinnohjärtan i Värnamo.
Fia Jansson — Gunnar — Värnamo — Hem
Upp — Länkar — Harry Belafonte — Ejnar Ek
URL: www.ejnar.se/fiajanson.html Update: 2017 06 30
