Vi fick ett brev från en Thorwald i Philadelphia, USA. Det bara damp ner och pappa sa att det var en halvbrors kusin eller liknande. Brevskrivaren påstod han var i måleribranschen. Antingen hade han eget eller var anställd. Det gick bra för honom (eljest hade han knappast skrivit brevet till min pappa). Han hade en ny Studebaker. Det var något som jag fäste mig vid och funderade på om jag kunde skryta om det i skolan... En Studebaker, ett dollargrin. I Sverige rullade det fortfarande bara ett fåtal bilar och då med gengas. Brevet var en händelse som man minns; det kan ha varit runt 1944-1947, Det kom inga fler brev och inget amerikaarv heller för den delen...
Vi fick ett hastigt besök av en okänd man. Det kan
ha varit under kriget (1940 - 1945) och han presenterade sig som
en avlägsen släkting till Pappa (Sigfrid). Han hade
fått permission från ödevata och dragit sig till
minnes att det bodde en kusin till en halvbror i
närheten. Så han dök upp och satt i köket
och pratade. Jag tyckte alltid om när det kom besök men
det var inte att ta miste på att min mamma inte tyckte det
var något välkommet besök. Han återkom vid
ett flertal tillfällen, kanske tio gånger.
Mitt
bestående minne av Torvald från ödevata var att
han pratade mycket, ansåg sig själv vara en hyvens
karl, men jag blev lite besviken på honom. Han hade
nämligen skrutit över hur han kunde laga ett
leksaksflygplan som jag nog fått i julklapp av Gustav
L*s. Han skulle kunna få det att flyga på
ett snöre i kökstaket. När jag bad honom laga
flygplanet, sa han 'att om han bara haft grejor' hade det varit
en smal sak.
Ur ett mail skickat febr 2012. Efter på allvar startade efterforskningar [2.2.2017] har jag kommit fram till att det kan omöjligen vara samma person. Thorwald kan inte befinna sig i all välmåga i USA och samtidigt sitta på Ödevata (anstalten). Ett problem bland många som nu har upptäckts är att den 'riktige' Thorwald, kallas för Tovald på födelse- och dophandlingarna (prästen i Blekinge var kanske påverkad av något starkt?). Måhända Torvald nr 2 egentligen hette Ture eller Tage eller Tor...
Ödevata var ett arbetshem. Jag kände till det ganska bra eftersom jag några gånger var där och lekte med skolkamraten, sonen till föreståndaren. Det blev mycket fäkalier från alla internerna. Det flöt neråt Kjessjön där det blev mer och mer obehagligt att bada. Men att beskriva miljöproblem har aldrig varit populärt, varken då eller i dag. Senare blev Ödevata en öppen anstalt för rattfyllerister. En del kända sångare och skådespelare fick sitta av sitt straff där. Därefter kom en period då det hela var en flyktingförläggning. Nu är det sommarstuga. Min syster säger det är försäljning av fiskekort och t o m ett spa!
Ödevata ligger ungefär 3 km norr om mitt
föräldrahem, Kjesmålen. De som satt på
Ödevata på den tiden var s k 'försumliga
fäder'. Det kan ha varit omkring trettio intagna.
Om tiden dessförrinnan, under kriget, läs på sidan
nya/bildsidan, om läger för desertörer och misstänkta krigsförbrytare.
Nu återgå till ordningen. Vem var Thorwald?
Svaret erhölls fyra år senare. Tack vara intensivt släktforskande i kyrkböckerna fann jag mannen från Ödevata. Det var Tor Bogren (1895-1965) och denne har antecknats för faderskap 1932 i Vissefjärda socken. Period.
Tegar, gräsvallar, stenrösen, nästan igenväxta diken men ändå av människan odlad mark, ett öppet, ljust och leende landskap. Fotot från omkring 1949.