Alexander Solsjenitsyn

Lägerliv och denna krets av människor

170red 5px

Ur Georg Lukàcs bok Solsjenitsyn

[...] Framför allt är det skikt som representeras av de primära organisatörerna väsentligt. Även här visar Solsjenitsyn sin stora konstärlighet, när det gäller att kortfattat karakterisera, att iaktta eller att skapa situationer, i vilka människorna föranleds till att avslöja sina faktiska relationer till samhället, till sin egen konkreta verksamhet i det och därmed till sig själva ‒ inte kontemplativt utan återverkande på dem själva.

Igenom alla såväl yttre som inre, konkret mycket graderade varianter åskådliggörs här plastiskt och i högsta grad entydigt den socialt-mänskliga lagbundenheten hos en sådan livsföring.

Inte förgäves har Spinoza och efter honom Goethe hänvisat till 'människornas två stora fiender', affekterna fruktan och förhoppning. Institutioner som fungerar genom att dagligen framkalla just dessa affekter, måste tvångsmässigt 'uppfostra' de människor, som är inkopplade med democh hängivet betjänar dem, till inre passivitet och därmed till at förlora sin mänskliga personlighet. Det händer mer eller mindre ofta i de flesta byråkratier, som är tillräckligt inflytelserika för att tvinga sina underordnade till att helt underkasta sig dem även själsligt. Blir byråkratin till förhärskande livsformhos dem som är inlemmade i den, och kommer de av den dikterade besluten att fullständigt avgöra deras livsföring, så kommer den av systemets dagliga behov dikterade taktiken att ofrånkomligt bli den sista instansen, när det gäller alla avgörande val mellan gott och ont. Och eftersom det härur inte kan uppstå några socialt äkta, objektiva normer för handlandet, blir varje medverkande individ tillbakastött i rent partiell subjektivitet, fatalt behärskad av fruktan och förhoppning, varigenom människans äkta sociala aktivitet degraderas till en blott och bart inställsam, ofta omänsklig passivitet.

I detta visar sig den oupphörligt upprepade tillspetsningen eller avtrubbningen av den inre rörelsen hos denna krets av människor. [...]

Lukacs bok ISBN: 8002303029742
170red

Resultaten från den nya PURE-studien ger inget stöd för att folk i allmänhet skulle må bra av att äta mindre fett till förmån för mer kolhydrater. Tvärtom. De ser i stället ett samband mellan högre intag av kolhydrater och högre dödlighet. Liksom med högre intag av fett och lägre dödlighet.

Nu ska vara vi vara försiktiga med övertolkningar, och inse att studien har sina begränsningar. Det är en så kallad observationsstudie, som har följt människor i flera år, och inte vad som vore mest idealiskt, att stora grupper människor slumpmässigt lottas till olika dieter.
Det kan finnas felkällor, såsom att fattiga människor baserar sin kost mer på kolhydrater eftersom det är billigast (till exempel potatiscurry med ris i Bangladesh) och att fattiga människor samtidigt utsätts för andra påfrestningar som forskarna inte har kunnat ringa in.
Omättat fett är i PURE-studien förknippat med lägre dödlighet. Det stämmer utmärkt med all den tidigare forskning som visar att medelhavskost i allmänhet och olivolja och nötter i synnerhet har en skyddande effekt.
Dessutom – mer kontroversiellt – visar PURE-studien samband mellan högre intag av mättat fett och lägre dödlighet. Här finns större anledning att vara försiktig med tolkningen. Mättat fett finns till exempel i kött, som många i fattiga länder sällan äter, men kanske skulle må bra av att äta lite mer av.
Det är inte givet att även merparten av svenskarna skulle vinna på att äta ännu mer kött och smör, eftersom många här redan ligger högt. Å andra sidan är det inte heller givet att mättat fett är så farligt som vi har fått lära oss.

Bojs i DN sept 2017