64sq

Kolo Dance

Hotellet Egypten

Tepåsarna i Broakulla

För mer än femtio år sedan hade jag ett tillfälligt knog i Broakulla, Småland. Vi skulle gräva ner en telefonkabel längs bygatan, från stora vägen ner till Johansfors vid Lyckebyån. Ett arbete för det Kungl Televerket, några veckor i slutet av år 1951, under den gode förmannen, Tångrings ledning. (Hur denne hedervärde person fått sitt namn att passa ihop med arbetet förundrades vi över men jag förstod aldrig förklaringarna.) Det var en mycket intressant tid med flera minnesvärda, mycket goda arbetskamrater. De var, liksom jag från närmsta trakten och en sjuttioårig man var från Torhamn. Gemensamt hade de (även Tångring) erfarenheter från att ha varit stamanställda som skeppsgossar i Karlskrona.
Sanningen om Skeppsgossekåren i Pinan har nog ännu inte fullt ut berättats. Det är antagligen pinsamt för den svenska officerskåren och tillhör inte det mest ärofulla i vår marina historia, något som man gärna vill berätta sanneingsenligt om och med stolthet.....
Om människor från arbetarklassen och deras villkor har promillen skrivits medan varje usel officer fått och får stort utrymme i uppslagsverk och nekrologier.

Åter till vad som förevar i Johansfors de där veckorna i november och december 1951. Jag var inneboende på ett ställe norr om huvudvägen och maten fick jag genom en inackordering nere i närheten av glasbruket. Till frukost tog jag in te för jag hade inte börjat dricka kaffe än. Som höjden av snålhet, betraktade jag varje morgon värdinnans manipulation av tepåsarna. Vi hade f.ö. flera kontroverser, hon och jag, som då bara var sjutton år. Hon ville väl uppfostra mig lite. Nåväl, hon hade avlägsnat ungefär hälften av det ursprungliga innehållet i tepåsarna. Hennes motivering var att det ändå räckte mer än väl till en normal persons frukostte...........

Långt senare i livet vill jag ge henne full och oreserverad upprättelse. Det förekommer nu, liksom då, ett helt onödigt slöseri med jordens knappa resurser.

170red

semester

Upp

belyst

170red