Tepåsarna i Broakulla
För mer än femtio år sedan hade jag ett tillfälligt knog i
Broakulla, Småland. Vi skulle gräva ner en telefonkabel längs
bygatan, från stora vägen ner till Johansfors vid Lyckebyån.
Ett arbete för det Kungl Televerket, några veckor i slutet av
år 1951, under den gode förmannen, Tångrings ledning. (Hur
denne hedervärde person fått sitt namn att passa ihop med
arbetet förundrades vi över men jag förstod aldrig
förklaringarna.) Det var en mycket intressant tid med flera
minnesvärda, mycket goda arbetskamrater. De var, liksom jag
från närmsta trakten och en sjuttioårig man var från Torhamn.
Gemensamt hade de (även Tångring) erfarenheter från att ha
varit stamanställda som skeppsgossar i
Karlskrona.
Sanningen om Skeppsgossekåren
i Pinan har nog ännu inte fullt
ut berättats. Det är antagligen pinsamt för den svenska
officerskåren och tillhör inte det mest ärofulla i vår marina
historia, något som man gärna vill berätta sanneingsenligt om
och med stolthet.....
Om människor från arbetarklassen och deras villkor har
promillen skrivits medan varje usel officer fått och får
stort utrymme i uppslagsverk och nekrologier.
Åter till vad som förevar i Johansfors de där veckorna i
november och december 1951. Jag var inneboende på ett ställe
norr om huvudvägen och maten fick jag genom en inackordering
nere i närheten av glasbruket. Till frukost tog jag in te för
jag hade inte börjat dricka kaffe än. Som höjden av snålhet,
betraktade jag varje morgon värdinnans manipulation av
tepåsarna. Vi hade f.ö. flera kontroverser, hon och jag,
som då bara var sjutton år. Hon ville väl uppfostra mig lite.
Nåväl, hon hade avlägsnat ungefär hälften av det ursprungliga
innehållet i tepåsarna. Hennes motivering var att det ändå
räckte mer än väl till en normal persons frukostte...........
Långt senare i livet vill jag ge henne full och
oreserverad upprättelse.
Det förekommer nu, liksom då,
ett helt onödigt slöseri med jordens knappa resurser.
