Knipsmederna


Min farfarsfars farfarsfar förekommer längst bort i förfluten tid. Han hette Gustaf Ekström och hans vigsel nere i Blekinge registrerades - ett län och landskap som då varit permanent svenskt endast en kort tid - sedan (freden i Roskilde) år 1658. Prästen har skrivit att han är född 1719. Han gifter sig 1749 med Brita Simonsdotter Elgh - ett efternamn som kan förknippas med en känd smedsläkt.

Det har inte lyckats att finna var Gustaf Ekström föddes, och inte heller varifrån han fått efternamnet Ekström.

I den östra delen av Blekinge rinner en liten ström, Holje ström, där Vilshultsån möter Snöflebodaån. Det är i i nordvästra delarna av nuvarande Olofström. Här finns Holje Järnbruk vid denna tid, anlagt år 1734. Senare får järnbruket namnet Petrifors Bruk, och så övertar en man vid namn Olof bruket och därför heter det efter denne, Olofströms Bruk och platsen heter än i dag Olofström. Ett mycket välkänt svenskt företag: Svenska Stålpressnings AB, länge ägt av Volvo, nu med kinesiska, duktiga ägare.
Här i Holje i Jämshögs socken kommer under åren 1750 - 1758 de första fem barnen Ekström till världen. Familjen flyttar 1760 upp till Diö i Småland (Stenbrohults socken). Gustaf är där knipsmedsmästare vid Diö Bruk, som anlagts 1734. Ytterligare sex barn kommer till världen i Diö. Gustaf avlider 1787 vid 68 års ålder.

Sönerna blir smeder alldeles som sin far. De är verksamma vid Linnefors Järnbruk i Vissefjärda, vid Stenfors Bruk i Tingsryd samt vid Ryd Jernbruk i Göteryd. De allra flesta har någon relation till trakterna av Ryds Järnbruk i Göteryd, manufakturverk i Pjätteryd och dessa trakter vid Helgeån (Delary bruk) - numera Älmhults kommun. Smederna Ekström finns också på Huseby Bruk (Vislanda), Sävsjöströms Bruk Lenhovda, Fogelfors Bruk (Högsby), Åryd jernbruk i Hemmesjö utanför Växjö, samt vid Bruzaholms bruk och vid Ohs bruk i Jönköpings län.

Efter knappt hundra år av intensiv järnförädling med smidda stålprodukter vid småländska bruk - råvaran och framför allt, sjömalmen, tog slut, och bruken fick ändra verksamhet, en del blev gjuterier (Bruzaholm, Norrhult, Klavreström) en del massafabriker (Delary). I slutet av 1800-talet är de flesta järnbruk för länge sen nedlagda eller för en tynande tillvaro. Vad ska då smederna göra? Frapperande är att av mina släktingar, Ekströmar, knappast någon valde att bli indelt soldat. Jag har träffat på en säger en som blev båtsman och en som blev skeppsgosse. En lite udda person blev volontärskorpral i Karlskrona, vad nu detta innebar - han tycks ha fått en halvmilitär uppgift att försvara landet i Ettebro utanför Ronneby... Vid 40 års ålder hängde han sig.
En del av den begynnande industrialiseringen, verkstadsindustrin exempelvis, kunde bara ta emot en bråkdel av friställda personer med unik kompetens av smidesarbete. En del av mina anfäder, hammarsmeder, spiksmeder, ringsmeder och knipsmeder måste finna andra sysselsättningar. Några drar ner till Blekinge där stenindustrin etablerats och har rätt goda tider mitt i artonhundratalet (stor export till Tyskland). En del blir gårdssmeder vid lantliga gods och i byar i Blekinge.
Min farfarsfar hamnar i Backaryd där han i Bäckasjögärde tillbringar 44 år som gårdssmed. Befolkningsökningen är särskilt stor i Blekinge. Många blir bara fattigare och en del lyckas emigrera till Nordamerika, till Danmark och till Tyskland. Min farfar, född 1850, flyttar upp till Småland och deltar som arbetsledare och stenexpert vid ett katedralbygge utanför Nybro, S:t Sigfrids kyrka. Andra släktingar överger arbetet i stenbrotten (Öljehult, Blekinge) för att i stället, på södra Öland finna arbete på betfälten. Sockerbruket i Mörbylånga tillkom år 1908. Proletärerna Ekström blir statare och benämns statdrängar i kyrkböckerna. Hur som helst förökar de sig alldeles enormt och jag undrar hur många ättlingar det finns, män som varit hammarsmeder, smidesmästare, gårdssmeder, stenhuggare, jordbruksarbetare osv.
Speciellt sticker en familj med efternamnet Voxter ut. Mannen kom från Nanntorp, Våxtorp i Södra Möre och en av de många sönerna gifte sig med en flicka, Anna Victoria Berggren, som kom med sin stora familj från stenbrottet i Öljehult, Blekinge. Anna Victorias mor, Jenny Ekström, var barnbarn till Carl Ekström, min farfarsfars ende broder.