Detta är en film som borde visas överallt där man talar om landet Afghanistan.
I den svenska Afghanistankommittén exempelvis...
An anti-war documentary film
In 1972 Eric Siegel, an early pioneer of video art, set out
on an extreme adventure [...] Rekommenderas att se alla de olika färdavsnitten!
Detta är ingen fredsbevarande mission
Speaking in London after a meeting with British Prime Minister Gordon Brown, Rice said, "I do think the alliance [NATO - North Atlantic Treaty Organization] is facing a real test here. Our populations need to understand this is not a peacekeeping mission but rather a long-term fight against extremists."
Källa: Asia Times 8 febr 2008
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Mona o Urban: flickskolor för flickor koranskolor för pojkar
Enligt hemliga rapporter från USA-ambassadörers möten med Mona Sahlin och partikollegan Urban Ahlin talade socialdemokraterna gott om närvaron i Afghanistan och föreslog propagandahjälp för att förklara varför man stödde insatserna i landet, skriver tidningen.
Vid ett besök hos ambassadören Matthew Barzu i Stockholm den nionde november 2009 ska Mona Sahlin ha sagt sig vara mycket positiv till de internationella insatserna i Afghanistan.
Hon ska vid samma tillfälle enligt Barzun uttryckt att socialdemokraterna varit villiga att stödja Sveriges fortsatta insatser i Afghanistan. Detta med motiveringen att internationell inbladning är "så väldigt viktig", eftersom det enligt Sahlin var tydligt att det inte rörde sig om ett amerikanskt fälttåg, uppger Aftonbladet.
Sahlin ska även ha gett sin syn på relationerna med USA. Enligt rapporten ska hon ha sagt att svenskarna tidigare haft en stark antiamerikansk hållning, men att ett stort skifte skett bland annat sedan Obama blivit president. Hennes önskan var enligt Barzun att stärka de USA-svenska relationerna genom samarbete om klimatförändringar och kulturella värderingar, lyder det i rapporten.
Tre månader senare, den 17 februari, presenterade de rödgröna partierna en överenskommelse om Sveriges relationer med omvärlden där man kräver att USA avvecklar samtliga militära baser utanför landets gränser.
Drygt ett år innan mötet mellan Sahlin och Barzun mötte socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin ambassadens andrechef Robert Silverman. Under mötet ska Ahlin enligt en hemligstämplad rapport från Silverman sagt sig vara villig att "spela en användbar roll gällan Afghanistan och Kosovo", uppger Aftonbladet.
Ahlin ska också ha vädjat om hjälp för att komma till rätta med partiets besvärliga opinionsläge, och föreslagit att en högt uppsatt medlem i den Afghanska regeringen skulle besöka Sverige för att vittna om hur viktiga Sverige och Nato:s ansträngningar är för att flickor ska kunna gå i skolan och talibaner inte ska förtrycka folket.
En intervju år 2006 med Jan Myrdal
• Ni har civilkurage och säger vad de flesta
inte vågar. Ert engagemang för dessa
frågor ger palestinierna och andra förtryckta
folk hopp. Hur kommer det sig att ni är så
engagerad i dessa frågor, och kan ni verkligen arbeta
fritt, eller försöker man begränsa och
censurera ert arbete?
JM: Jag är kanske envis. Det är allt. Som
många andra i min generation var jag tvungen att som
ung man – som pojke skulle man kunna säga
– välja sida under andra världskriget.
Således hade jag lyckan att bli stämplad som
”röd” av den svenska säkerhetspolisen
(och av USA:s ambassad) innan jag fyllt arton; det hindrade
mig effektivt från att bli en normalt lojal och
tjänande europeisk intellektuell – även om
jag hade önskat det. (Vilket jag inte gjorde!)
Det som sedan hände var att jag och min fru reste och
levde under åtskilliga år på femtiotalet
och framåt i Asien – i Iran, Afghanistan,
Indien, Kina, Burma, det dåvarande sovjetiska
Centralasien och senare i Kambodja, Saudi-Arabien, Egypten
och Nordafrika – och som ni kan se utifrån vad
vi publicerat förändrades våra perspektiv.
Vår bok om Afghanistan från 1960 har nu tryckts
i sex upplagor i Sverige och har haft en viss betydelse
för att åstadkomma solidaritet med det afghanska
folket.
Under vissa perioder – som McCarthyåren som
också var svåra i Sverige – var jag
tvingad att vara försiktig för att alls bli
tryckt, inte så att jag ljög men jag tvingades
skriva mer ”fabelaktigt”. Andra perioder har
det varit enklare. Och Sverige har varit ett av de
öppnare samhällena i Europa. Jag har bara
ställts inför rätta en gång för
att jag inte var tillräckligt noggrann i valet av mina
ord. Och då vann vi mot regeringen.
Naturligtvis är det möjligt att i Sverige som i
andra länder göra karriär, om man bara
håller tand för tunga. Men det är inte
särskilt roligt. Numera är det mycket enkelt
för mig; när man närmar sig 80 år och
har en viss ställning är det inte mycket dom kan
göra åt mig. även om dom
försöker.
Fyra gånger har man försökt slänga ut
mig ur den svenska PEN-klubben, föreningen för
välartade skribenter. Men man var inte
framgångsrik. Till slut brydde jag mig inte utan
slutade helt sonika att betala medlemsavgiften.
• Anser ni att det genom Internet har skett en
demokratisering av media, att man också via Internet
kan sprida sitt budskap? Kommer det att bryta de etablerade
medias informationsmonopol?
JM: Det är möjligt att använda Internet men
det extremt svårt att veta vad som är sant och
vad som inte är det på nätet. Jag
läste något på nätet häromdagen.
Plötsligt fann jag en seriös artikel som slog
fast att mina föräldrar hade varit nazistagenter
och jag hade skrivit det! Det är inte bara en
lögn, det är en idiotisk lögn. Men
någon kan kanske tro på den.
När det gäller tryckt material, är det, som
bekant, extremt svårt att förfalska en bok. Man
kan kontrollera när den trycktes, var den trycktes.
Men på nätet kan man inte fullt ut kontrollera
trovärdigheten i påståenden. Men jag
använder det förstås. Med stor
försiktighet.
Upp | myrdal.html | Jussi Björling sjunger 'Song of India' paa svenska . . .
www.proletaren.se/ har här hela den långa intervjun som Jan Myrdal gav år 2006 till en tidning som representerade Hizbollah.
Tegar, gräsvallar, stenrösen, nästan igenväxta diken men ändå av människan odlad mark, ett öppet, ljust och leende landskap. Fotot från omkring 1949.