meny

Gustaf Ekström

Detta är min farfars far, Gustaf

Min farfars far hette Gustaf Ekström, han föddes år 1797 och här är det Gustafs tre fruar och tio barn som listas:

liten orange linje

Hustru/ModerBarnFöddDöd
Kerstin SvensdotterSven Gustaf 6/2 1821 26/4 1897
Kerstin SvensdotterCajsa 20/7 1823 4/4 1829
Kerstin SvensdotterAnders 2/4 1826 21/9 1830
Sigrid Månsdotterbarnlöst
Ingrid LindströmLena Kajsa Gustavsdotter 27/1 1842 26/2 1913
Ingrid LindströmJohan Petter 20/6 1845 23/5 1922
Ingrid LindströmWilhelm G 23/11 1847 8/11 1872
Ingrid LindströmAugust 3/5 1850 10/3 1927
Ingrid LindströmKarl Fredrik 28/1 1853 30/1 1869
Ingrid LindströmValfrid 19/9 1855 14/11 1895
Ingrid LindströmAugusta Fredrika 29/4 1858 19/2 1931

Gustaf gick bort 10/3 1865. Den sista frun, Ingrid Christina gick bort 1909 men innan dess hann hon gifta om sig. Detta vid 55 års ålder med en ny Ekström (kusin förmodas) - denne var 35 år yngre än hennes första make, Gustaf. Släktforskning är underhållning.

Ingrids och Gustafs son, August, föddes den 3 Maj 1850 i Bäckasjögärde, Backaryd, Blekinge. August, som blev min farfar, fick börja med efternamnet Gustafsson. Senare i Pukeberg och S:t Sigfrid ändrade han tillbaka till sin fars efternamn, Ekström.
August Ekström var (alldeles som sin far) gift tre gånger och det finns tio registrerade barn (ärftlig egenhet); enligt en förteckning på sidan Tor-im-Walde.html.

liten orange linje

Mer om Gustaf Ekström och August finns på sidan om August Ekström liten orange linje


Folkligt Fenomen eller Beklagansvärda i Blekinge?

Folkökningen var särdeles stor i Blekinge. Befolkningen ökade från 35 694 år 1751 till 78 951 år 1820.
Carl af Forsell skriver i sin bok 'Statistik öfver Sverige' 1833, följande:

Ett anmärkningsvärdt förhållande upptäckes, när man länsvis jemförer folkmängden 1751 och 1823. Man finner då att invånarne i Carlskrona Län ökat sig 157 procent, i Westerbotten 130, i Westerås Län blott 22, och i Stockholms Län 15. Att det ofantliga utrymme som Westerbotten erbjuder vållat den ovanliga folkökningen derstädes är sannolikt, men hvad som varit orsaken till samma phenomen i Blekinge, låter icke förklara sig utan en närmare undersökning, hvilken väl förtjente att anställas.
Att Rikets hufvudstad haft ett nästan menligt inflytande på den honom närmast omgifvande landsbygden, tvärt emot hvad i alla andra länder inträffar, är i sanning förvånande, och föranleder till icke särdeles lugnande reflexioner.

Författaren pläderade för att K-län skulle kallas Carlskrona Län - inte Blekinge län, G-län skulle heta Wexiö Län - inte Kronobergs län, etc.