En dikt av Heinrich Heine

Lazarus

  Lass die heilgen Parabolen
  Lass die frommen Hypothesen - 
  Suche die verdammten Fragen 
  Ohne Umschweif uns zu lösen.
  Warum schleppt sich blutend, elend,
  Unter Kreuzlast der Gerechte,
  Während glücklich als ein Sieger
  Trabt auf hohem Ross der Schlechte?
  Woran liegt die Schuld? Ist etwa
  Unser Herr nicht ganz allmächtig? 
  oder treibt er selbst den Unfug?
  Ach, das wäre niederträchtig.
  Also fragen wir beständig,
  bis man uns mit einer Handvoll 
  Erde endlich stopft die Mäuler - 
  Aber ist das eine Antwort?

Heinrich Heine - 200-årig i morgon - Luciadan, 13 dec 1997

Några dikter av Heine finns utlagda på olika webbplatser. Exempel på detta är     'Loreley'    'Tyskland — en Vintersaga'   samt   'Vävarsången'.

Skinnbo och Skutmålen där pappa hämtade Reftele-tröskan. Nu har jag träffat sonen. Den 25 febr 1998 efter 40 år..... Vid kräftskivan 1947 badade Arnold och Julius m.fl. i augustinattens mörker. Det var en lagårdsinvigning det!
Stiftverket finns kvar i den nu nymålade byggnaden.

Ibland undrar jag om mitt namn är rätt stavat. Ejnar skulle det heta, ansåg prosten Thörn. Mamma rådde inte på honom - hennes älsklingsbror hette ju Einar och stavade det så också.
Men prosten som "fått" sitt eget namn efter sjön Törn, 386 fot ofver hafvet, den prästen var dominant, minst sagt. Han var verkligen inte van vid att någon i socknen sa emot honom. Så som man blivit registrerad en gång så får man leva med det, både namnet och numret. Och att jag sedermera drabbades av akut rättstavningshybris beror nog på dopet.
Ödevata. Ett hem i Småland. Arbetshemmet Ödevata vid sjön Ödevaten - ett ställe dit försumliga fäder forslades och blev internerade...

E. af Wirsén, hette egentligen Einar, men han undertryckte detta faktum av någon anledning. Denne Einar af Wirsén var son till Svenska Akademiens sekreterare, vid sekelskiftet (1900), en person om vilken Strindberg hade vissa åsikter... Denne Einar skrev, redan som 33-åring, en bok med titeln BALKANFOLKEN OCH STORMAKTERNA. Senare skrev E. af Wirsén, böckerna Minnen från fred och krig (1942) samt Från Balkan till Berlin (1943).
Har nu fått tag på häftet 'Ryska problem' med artiklar som han skrev 1941-1942, efter Tysklands angrepp på Sovjetunionen (som han genomgående kallade Ryssland) sommaren 1941.
Einar af Wirsén beskrivs av Albert Boniers förlag som författaren som är en av Sveriges mest erfarna diplomater med en mycket långvarig tjänstgöring bakom sig bland annat som militärattaché på Balkan under det första världskriget, som ledamot av den internationella Mosulkommissionen och som Sveriges sändebud i Berlin och Rom,
vilken senare post han lämnade våren 1940. Det kan finnas anledning att forska vidare om nämnda Mosulkommission, vilken enligt Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, låg bakom den gränsdragning som kom till stånd mellan Turkiet (som krympte p.g.a. deltagande på den förlorande sidan i världskriget) och det nyskapade området med nya länder som Syrien och Irak (förutvarande Vilajetet Mosul inom det Osmanska Riket). Wirsén var enligt upplagsverket faktiskt ordförande i den här gränsdragningskommissionen, som bildats av Nationernas Förbund.

Den här boken, BALKAN OCH STORMAKTERNA, var ett referensverk för t.ex. Makedonien, i Nordisk Familjebok. Einar af Wirsén var en verklig specialist på Balkans historia. Därför är jag glad att ha ett ex av detta pionjärverk på min bokförsäljningslista. Utförsäljningspriset blir naturligtvis ganska högt.

---

till sidans topp     |     min hemsida     |         Det var dans bort i vägen     |     N e d e r s t

---

DET VAR DANS BORT I VÄGEN

• Det var dans bort i vägen på lördagsnatten,
  över nejden gick låten av spelet och skratten
  det var tjo! Det var hopp! Det var hej!
  Nils Utterman, token och spelmansfanten
  han satt med sitt bälgaspel vid landsvägskanten,
  för dudeli! dudeli! dej!
  
  
• Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,
  hon är fager och fin, men har intet i fickan,
  hon är gäcksam och skojsam och käck.
  Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
  där var Finnbacka-Brita och Kajsa och Tilda
  och den snudiga Marja i Bäck.
  
  
• Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,
  det är pojkar, som orka att kasta på klacken
  och att vischa en flicka i skyn.
  Där var Flaxman på Torpet och Niklas i Svängen
  och rekryten Pistol och Högvaltadrängen
  och Kall-Johan i Skräddarebyn.
  
  
• Och de hade som brinnande blånor i kroppen,
  och som gräshoppor hoppande Rejlandshoppen,
  och mot stenar av klackar det small.
  Och rockskörten flaxande, förkläden slängde,
  och flätorna flögo och kjolarna svängde,
  och musiken den gnällde och gnall.
  
  
• In i snåret av björkar och alar och hassel
  var det viskande snack, det var tissel och tassel
  bland de skymmande skuggorna där,
  det var ras, det var lek över stockar och stenar,
  det var kutter och smek under lummiga grenar
  – vill du ha mig, så har du mig här!
  
  
• Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
  det låg glimrande sken över skvalpande vatten
  i den lövskogsbekransade sjön,
  det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
  och från kådiga kottar på granar och tallar,
  som beskuggade kullarnas krön.
  
  
• Och en räv stämde in i den lustiga låten,
  och en uv skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,
  och de märkte, de hörde det ej.
  Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,
  och till, svar på Nils Uttermans dudelidia!
  kom det dudeli! dudeli! dej!

Gustav Fröding
 t.ex. Sven-Ingvars tolkning av Frödingsvisan med hjälp av, ingen mindre än Zarah Leander - die Zarah