alla sidorna
På KUNGL. BIBLIOTEKET pågick 28
mars - 9 juni 2000 en utställning, bibeln —
inspirerad av den tredje officiella svenska
bibel-översättningen. . . and besides there
are 254 swedish posters, among them you ´ll see the
Alfa-Laval Separator bill fr. 1895: ALFA COLIBRI entrahmt 70
liter pro stunde. !
Ester: 3:13 HERREN har sagt att han vill bo i
töcknet.
Se även 1:a konungaboken 8:12 samt 2:a krönikeboken 6:1. Har haft svårt för Hesekiel den hemske!
Bibeln
Rekommenderad start av bibelstudier: Job 28. Boken finns på nätet: www.lysator.liu.se/runeberg/bibeln/
Rätten trängdes tillbaka, och rättfärdigheten står
långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, och
vad rätt är kan ej komma fram.
Så måste sanningen
hålla sig undan, och den som vände sig ifrån
det onda blev plundrad. Detta såg HERREN, och det
misshagade honom, att det icke fanns någon
rätt.
Och han såg, att ingen trädde fram; han förundrade sig över att ingen
grep in. [. . .]
Jesaja 59:14 - 16
Mordet på Olof Palme ouppklarat, mordet för snart ett år sen på grannen, affärsinnehavaren (Norman), polismorden i Malmö, Malexander, förbrytelserna mot journalister och fackombud. Men snart griper nog Gud in! Eller NATO. De kanske tänker bomba igen, Riksbron, Götaälvsbron och den nya Öresundsbron. På tal om tidens ondska. Aningslöshetens villkor: Att bli manipulerad. Och TA EN OBLAT TILL OCH "Vi ber att få hänvisa till arvssynden" eller vid problem: ring till Microsoft.
Eventuellt översättningsfel i bibeln
Minns nu inte vem; men någon påpekade, att 5:e moseboken kap. 28, vers 65 rätt översatt skulle lyda --- HERREN skall där (med där torde avses "i förskingringen" eller efter utvisningen) giva dig ett bävande hjärta och ångestfyllda ögon och en försmäktande själ. Att ögonen skulle vara förtvinande är antingen en lapsus eller att man velat manipulera versen i lugnande riktning. Däremot är lydelsen av nästa vers, versen nr 66 - helt korrekt i alla jämförelser och om man inte lätt blir lite skrajsen vid läsningen härav måste detta bero på att man är en ovanligt trygg varelse i tillvaron. Så här står det: Och ditt liv skall synas dig likasom hänga på ett hår; du skall känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt liv.
Jag hävdar att vi som är svenskar ska hålla oss mer till det nya testamentet än vad fallet är i våra dagar. Samtidigt bör vi ta ett kraftigt avstånd från det barbariska, gamla. Den öga för öga-mentalitet och brutala faschism som gamla delen i bibeln beskriver som ett rättesnöre för vissa folk är lika skrämmande som korstågen under medeltiden eller vårt århundrades olika "folkmord".
På tal om absurditeter i bibeln så fann jag följande länk till en intressant hemsida i december 2001. Det var i samband med att jag sökte texten till den läsarpsalm som skrevs av Lydia Lithell i Kumla. Detta gjordes m.a.a. att min hustru ville ha sången ifråga med på vår sons begravning. Prästen i Hässelby, Bertil; var nog lite undrande. Jag lovade frimodigt att skaffa fram texten (men det var lättare sagt än gjort) NU TILL länken om bibelns absurditeter. Du kommer då till en finsk hemsida. Länge leve Finland, Eurovalutan, Runeberg och Kalevala!
till sidans topp | min hemsida
Lion Feuchtwanger schreibt
Wo Morgenland und Abendland
ineinandergehen, winzig klein, liegt das Land Kanaan. Und
Mittagland, das uralte Mizraim, streckt seine Zunge vor,
leckt hinein in die Bindung. Wo die Wege des Westens die
Wege des Ostens treffen, liegt die Stadt Jerusalem, die
Burg Zion. Und wenn sie sich zum Gotte Israels bekennen,
dem Einen, Überwirklichen, Jahve, bei Sonnenaufgang
und Sonnenuntergang, dann stehen die Juden mit
geschlossenen Füssen und schauen nach der Stadt
Jerusalem, nach der Burg Zion, die des Westens schauen nach
Ost, die des Aufgangs nach West, alle zur gleichen Stunde,
alle nach der Stadt Jerusalem.
Vom Abendland her schlägt eine wilde, ewige Welle nach
dem Lande Kanaan: Durst nach Leben, nach
Persönlichkeit, Wille zum Tun, zur Lust, zur Macht.
Raffen, an sich reissen, Wissen, Lust, Besitz, mehr Lust,
mehr Besitz, leben, kämpfen, tun. So klingt es vom
Westen her. Aber im Süden unter spitzen Bergen liegen
in Gold und Gewürz tote Könige, der Vernichtung
herrisch ihren Leib versagend; in die Wüste gesetzt,
in kolossalischen Alleen höhnen ihre Bilder den Tod.
Und eine wilde, ewige Welle schlägt von Mittag her
nach dem Lande Kanaan: wüstenheisses Haften am Sein,
schwelende Begier, nicht die Form und Bildung, nicht den
Körper zu verlieren, nicht zu vergehen. Aber von Ost
her klingt sanfte Weisheit: Schlafen ist besser als wachen,
tot sein besser als lebendig sein. Nicht widerstreben,
einströmen ins Nichts, nicht tun, verzichten. Und die
milde, ewige Welle verebbt von Morgenland her nach
Kanaan.
Ewig fluten die drei Wellen über das kleine Land und
münden ineinander; die helle, rauschande vom Wollen
und Tun, die heisse, glühende vom herrischen
Nicht-dem-Tod-sich-fügen, die milde, dunkle vom
Verströmen und Verzichten. Still und aufmerksam liegt
das winzige Land Kanaan und lässt die Wellen über
sich hin und ineinander fluten.
In dem winzigen Land, helläugig, hellhörig, sass
das Volk Israel. Lugte nach Osten, lauschte nach Westen,
spähte nach Mittag.
[ . . . ]
Die ständige Gefährdung zwingt das kleine Volk,
keine Bewegung der gigantischen Nachbarn zu übersehen,
immer vorsichtig zu spüren, zu wittern, zu sichten, zu
erkennen. Sichtung, Einordnung, Erkenntnis der Welt wird
ihm zur Natur. Es wächst ihm eine grosse Liebe zum
Mittel solcher Erkenntnis, zum Wort. Durch Religionsgesetz
ächtete es den Analphabeten, Kenntnis der Schrift wird
göttliches Gebot. Es zeichnet auf, was ihm die drei
Wellen bringen. Wandelt in eigene, selbstschaffene Worte
die helle, schmetternde Lehre vom Tun, die dumpfe,
schwelende vom Trotz zur Unsterblichkeit, die linde,
verrieselnde von der Seligkeit des Nichtwollens und
Nichttuns. Und das kleine Volk schreibt die
beiden Bücher, die von allen am meisten das Gesicht
der Welt veränderten, das grosse Buch vom Tun, das
Alte Testament, und das grosse Buch vom Verzicht, das Neue.
Trotz zur Unsterblichkeit aber bleibt der Grundton in allem
seinem Leben und Wort.
Die Söhne des kleinen Volkes gingen aus in die Welt
und leben die Lehre des Westens. Wirken, ringen, raffen.
Doch sie sind trotz allem nicht recht heimisch im Tun, sie
sind zu Hause auf der Brücke zwischen Tun und
Verzicht.
Und immer wenden sie sich, schauen zurück nach Zion.
Oft wohl, in der Erfüllung des Siegs, in der
Erkenntnis der Niederlage, mitten im rasendsten Lauf
bleiben sie stehen, überschauert, hören aus
tausend Schällen heraus eine ganz leise, verrieselnde
Stimme: nicht wollen, nicht tun, verzichten auf das
Ich.
Und mancher von Ihnen schreitet den Pfad ganz aus: vom
rasenden Wirbel des Tuns, aus Macht, Lust, Besitz über
den Trotz gegen die Zerwesung zur seligen Ledigung und
Lösung, zur Verebbung in Nichtwollen und Verzicht.
[ . . . ]
Lion Feuchtwanger
till sidans topp | min hemsida | länkarna
Döden i grytan
Ur andra Konungaboken, kap. 4 vers 38 - 41:
Och Elisa
kom åter till Gilgal.
(Först en sammanfattning av vad som ditintills
hänt. Elisa hade, vid Jordans strand, tagit upp den
fallna manteln, efter sin fader Elia. Denne hade
nämligen farit i stormvinden upp till himmelen. En skara
gossar retades med Elisa när denne skulle upp till
Betel. Gossarna ropte: "Upp med dig du flintskalle! Upp med
dig du flintskalle!" Efter att ha uttalat en förbannelse
över gossarna - i HERRENS namn - kommo två
björnhonor ut ur skogen och slet sönder 42 av
barnen. Elisa /inte Weizenbaums Eliza - psykoterapeuten/ var
en verklig gentleman. Han vandrade vidare till berget Karmel
och sen vidare tillbaka till Samarien. Torde ha utspelat sig
si så där år 855 v.Chr.) Och Elisa
/inte Eliza/ kom åter till Gilgal, medan
hungersnöden rådde i landet. När då
profetlärjungarna sutto där inför honom, sade
han till sin tjänare:
"Sätt på den stora
grytan och koka något till soppa åt
profetlärjungarna."
Och en av dem gick ut på marken för att plocka något grönt; då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han något som liknade gurkor, sin mantel full. När han sedan kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan; ty de kände icke till dem.
Och de öste upp åt männen, för att de skulle äta. Men så snart de hade begynt äta av soppan, gåvo de upp ett rop och sade: "Döden är i grytan, du gudsman!" Och de kunde icke äta.
Då sade han: "Skaffen hit mjöl." Detta kastade han i grytan. Därefter sade han:Ös upp åt folket" ... Och intet skadligt fanns nu längre i grytan. ... Och de åto och fingo över, såsom HERREN hade sagt.
Så långt döden i grytan
till sidans topp | min hemsida | länkarna
Gilgal
Platsen Gilgal ligger mellan Jeriko och Jordanfloden. Platsen
är känd som den plats som omtalas i Josua kap. 5:
Gör dig stenknivar och omskär åter
Israels barn, för andra gången....
(5.5) Ty väl hade bland folket alla de som voro med
under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som
voro födda i öknen under vägen, efter
uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
(5.6) Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio
år, under vilken tid alla stridbara män i folket,
som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de
icke hörde Herrens röst, varför ock HERREN
svor, att han icke skulle låta dem se det land, som han
med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som
flyter av mjölk och honung.
(5.7) Men deras barn, som han hade låtit uppstå i
deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade
förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under
vägen.
(5.8) Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade
de kvar, där de voro i lägret, till dess de hade
blivit läkta.
(5.9) Och Herren sade till Josua: "I dag har jag
avvältrat från eder Egyptens smälek."
Och detta ställe fick namnet Gilgal,
Enligt en fotnot i min bibel hava, i hebreiskan, orden
"Gilgal" och "avvältrat" likhet med varandra.
År 1870
fann man vid grävningar utanför
Betel talrika stenknivar. "Und die Bibel hat doch
recht".
Ester: 3:13 HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.
Se även första konungaboken 8:12 samt andra krönikeboken 6:1
till sidans topp | min hemsida | länkarna
Bloggat
1 Mos 12:2-3:
Där skall jag göra dig till ett stort folk.
Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse.
Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig.
I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade."
Luk 14:34-35:
Salt är bra, men om saltet mister sin sälta,
hur skall man då göra det salt igen? Varken för jorden eller gödselhögen duger det.
Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med."
Källa: en starkt israelvänlig blogg 1 Juni 2010.
