Vad är standard? Henry Ford, 1927 — om svenska passbitar
Ford berömde de svenska 'gauge blocks' (1927):
Det är en huvudsak för ekonomisk fabriksdrift, att delar kunna utbytas. … Detta innebär en noggrannhet i produktionen, som övergår allt.. Om icke delarna passa in precis förlorar hopsättningsfabriken sin produktionskraft, och ekonomin i planläggningen går om intet. Detta förde oss till ett tvingande behov av absolut precision i produktionen - en precision, som i vissa fall går ända till en tiotusendels tum. Under vanliga omständigheter kunna ej måtten hållas så exakta; det är naturligtvis endast i undantagsfall vi arbeta med sådan noggrannhet, men i många, kanske de flesta av våra måttoleranser går vi ned till en tusendels tum.
Och för att uppnå denna noggrannhet
sökte vi ut den enda man i världen, som
bildat ett företag för absolut precision,
och införde honom i vår
organisation.
Mannen var
— Carl E. Johansson. Som förman
vid Svenska Statens Gevärsfaktori i
Eskilstuna, fick han idén att kombinera
solida, mästerligt utförda mått,
som använts i produktion av exakt arbetade
gevärsdelar, så att ett större
antal dimensioner kunna erhållas av ett litet
antal block. Den första satsen producerades
1897. I dag erkännes Johanssons mått
over hela varlden som det mest exakta
precisionsinstrument man äger. Vi inköpte
fabrikationsrättigheter för Amerika till
Johanssons mått, liksom fabriken i
Poughkeepsie N. Y. Och, vad som betyder mer, Herr
Johansson gick in i vår organisation
såsom medlem av ingenjörsstaben for att
vidare utarbeta sina precisionsmått.
Johanssons kombinerade mått bestå av
rektangulara stycken av verktygsstål, vilka
härdats, slipats och hopfogats. Deras ytor
äro fullkomligt jämna och parallella, en
av de mest anmärkningsvärda prestationer
inom mekaniken, då svårigheten att
göra en stålyta alldeles parallell med
en annan är ett allmänt erkänt
problem. Professar J. Hjelsley, som
förestår den matematiska avdelningen vid
Köpenhamns Universitet, konstaterar, att dessa
stålstyckens ytor närma sig mer det
fullkomliga teoretiska planet an någon annan
yta, som producerats av mänsklig hand. Dessa
ytor äga utomordentliga egenskaper; då
de gnidits emot handflatan och sedan bragts i
kontakt med varandra, hänga de tillsammans med
en kraft, likvärdig med trettiotre
atmosfärer.
Vetenskapsman ha framlagt olika teorier såsom förklaring på detta fenomen - atmosfärens tryck, molekular attraktion eller förefintligheten av en ytterst tunn hinna av fuktighet på kontaktytorna. Möjligen är det alla tre orsakerna i förening. Två sådana stycken, som gnidits emot skinnet och pressats tillsammans med en lindrigt glidande rörelse, ha kunnat motstå en direkt dragningskraft av tvåhundratio pounds, vilket visar, att det är något annat utom lufttrycket, som kommer dem att häfta fast vid varandra. Några av måttsatserna skilja sig på högst en tiotusendel av en tum, under det andra skilja sig på så litet som en hundratusendel av en tum. En tiotusendel är ungefar den lägsta gränsen för noggrannhet vid finare verktygstillverkning, men detta synes nästan grovt mått, då man använder Johanssons passbitar.
Det yppersta resultatet har emellertid uppnåtts med en sats, som skiljer sig på delar av en milliondels tum. Denna är så känslig, att t.o.m. värmen från personen, som använder den, påverkar resultatet på ett avstånd av flera fot. Den är den enda i världen i sitt slag. Då vi ha monopol på dessa mått, blev vår första strävan, efter att ha förvärvat rättigheterna för Amerika, att förbättra fabrikationsprocesserna, öka avsättningen och nedbringa priserna, så att dessa mått kunde komma inom räckhåll för varje maskinverkstad och verktygsproducent - vilket i forbigående sagt visar, att kvalitetsvara och massproduktion mycket väl kunna förenas.
Henry Ford: I dag och i morgon (tryckt 1927)
Johanssons passbitar