64

Barndoms­hemmet

Jag och mina tre syskon, systrar alla, växte upp på ett litet ställe invid Kjessjön i Vissefjärda socken (H). Var stället ett torp eller en liten gård?
Mamma sa alltid att vår fiskerätt var begränsad p g a att vårt ställe inte var 'i mantal satt jord'. Det var inte helt begripligt men var synbarligen någonting negativt i en del avseenden. De här med fiskerätten, t ex rätt att fiska kräftor, kunde ju också ha påverkats av sjösänkningen år 1910 då sjön sänktes nästan 2 meter. Det syns på kartorna.
Alltnog, i kyrkböckerna står alltid gårdars mantal, t ex 3/16 mtl. Mantalet betydde från början i vilken utsträckning Kronan [staten] kunde beskatta gården och senare blev det ett mått på gårdens avkastning och förmåga att försörja en familj. En gård om 1 mtl var en riktigt stor gård.

Den principiella skillnaden mellan gård och torp: De förra är mantalsatta, de senare icke. När ett ställe blev mantalsatt innebar det att gården räknades som hemman och hemmansägaren blev skattskyldig.

För mitt barndomshem står det således inget mantal. Vad står det i stället? Jo, lägenhet står det. Egentligen betyder väl lägenhet (enligt Jordabalken) lös egendom. Men vi ägde ju jorden så det borde inte stått lägenhet utan fastighet. Någon kanske tycker det skulle heta torpställe eftersom det var den gängse beteckningen på småställen utmed vägarna eller inne i skogarna.
Det finns ju och fanns ställen med hus på s k ofri grund men Kjesmålen var inte av den sorten.

Kjesmålen hade sin bakgrund som ett båtsmanstorp och det finns en uppgift om tio olika båtsmän för rusthåll på Kesemåla ägor, Buggehults rote i Vissefjärda socken. Systemet med indelta soldater varade i runt 300 år innan det övergavs 1901 för värnpliktsystemet.
Man observerar att alla båtsmän tilldelats soldatnamnet Kjes enligt dåvarande militär praxis. Käsemåla 1:6 som det stod i fastighetsboken var fastighet av en storlek som var anpassad för en soldatfamilj, dvs de skulle kunna hålla ett par kor men ingen häst.

— Min pappa ansåg sig nog som jordbrukare, även om det var rekorderligt med sten på åkrarna, och han hade en idé om naturahushållning — pengar behövdes knappast... Jag minns att han till en del ägnade sig åt utdikning, täckdikning och stenupptagning med jätte, och det så sent som runt 1950.

Jag ska härefter bemöda mig att använda det nya namn som Länsstyrelsen i Kalmar beslutade om på 40-talet under brinnande krig... I stället för det gamla namnet Kjesmåla alias Kesemåla skulle det nu heta Käsemåla. Sjön hette tidigare Kjessjön — men inte nu längre!

Om huset på Kjesmålen:
Jag har analyserat Vissefjärda sockens församlingsbok för åren 1917 - 1930. På sidan 1376 (sen också sidan 1380) fann jag det som intresserade mig; vilka som bodde på Kjesmålen, och när de kom dit.

Min pappa, Sigfrid Ekström, flyttade in på Kjesmålen i september 1925.
Pappas bror, Trädgårdsmästaren Tage Ekström, kom sen i november 1925.
En kvinna vid namn Lilly Lindström, kom dit i december 1927 - hon skulle eventuellt vara hushållerska samt föda ett barn (gissningar)
Sen kom min mamma, Anna Martina Wolf, från Ålem. Det står att hon flyttade in den 22 november 1929, då noterad som hushållerska.

Min farbror, Tage Ekström, trädgårdsmästaren, född 2/1 1892 fick en speciell text på sidan 1380 i samma församlingsbok, Vissefjärda AIIa:14. Medan min far står som jordägare i yrkeskolumnen, är det trädgårdsarb angivet för farbror Tage. Här handlar det om att Tage kom inflyttandes från Östra Torsås (G) redan den 10 november 1925. Sen flyttar farbror Tage ut. Till Torslunda på Öland (!) i maj eller juni år 1927. En vigsel eller kanske bara en 'Lysning' 1928 mellan Tage och en änka, Alma från Jordtorp i Algutsrum, har jag noterat - Tages andra försök...

Sammanfattat: det förefaller som om Tage bodde på Kjesmålen åtminstone hela år 1926. Lilly bodde där sen, hela år 1928, eller mer, som det ser ut och rätt friskt gissat.
Nog minns jag att Tage och min pappa talade mycket om Lilly men jag förstod ingenting och då när man bara är tio år så har man inget intresse för skrönor om hur det var innan man själv föddes - de talade f.ö. också mycket om Augusta, Judit och om Hilda och Serafia och och...

Jag fäster mig vid skillnaden mellan att vara hemmansägare, jordägare och lägenhetsägare. Det finns av alla tre sorterna i Käsemåla i Vissefjärda socken enligt församlingsbok AIIa:14.

170red

sida om båtsmän     |     Ned     |     Upp

red line

Fortsättning följer

170red

Har nu en idé om hur jag ska balansera text mellan kjes och barndomshemmet. I period 1880 - 1990 är det bardomshem.html,
och i kjes.html behandlas 1600 - 1900. Dvs överlappning måste det vara. Var ska båtsmän som Rorkult och Lindström bli beskrivna?
Svaret är givet: enbart i kjes.html - eftersom den ska handla om båtsmän.

De som bebott Kjesmålen under mina föräldrars tid och ett antal år före - dvs Gustafsson, Qvist ska behandlas på sidan om barndomshemmet.

Efter en intro om var vi är uppfödda, en historik om vilka som tidigare bebott stället. Sen en redogörelse om beskaffenhet och miljö. Hur isolerat låg vårt hem? Hur långt blev det till skolan? Fanns det något alternativ till den sexklassiga folkskolan? Vad ansågs i den lokala miljön - var utbildning inget som man hade råd att prioritera. Bonddräng skulle man bli om man var fattig och egendomslös.

170red

sida om båtsmän     |     Ned     |     Upp

red line

Båtsmän

Min farmorsfar var en båtsman stationerad på ett torp i Kyrkeryd i ett speciellt rote som kallades Södra Kapellans Rote, Ljungby socken i Södra Möre, Kalmar län. Sedermera blev det S:t Sigfrids socken och numera ett område uppgående i Nybro stad. Hur som helst var denne båtsman boende bara några få hundra meter från S:t Sigfrids stenkyrka, som min farfar var med och byggde 1886-1887. Klart de träffade på varandra; min farmorsfar, båtsmannen Nr 114 Pehr August Abrahamnsson Lindström (1835-1916) och min farfar August Ekström (1850-1927)?
Den förre, båtsmannen Nr 114 i Kyrkeryd, var således svärfar till den senare, arbetsledaren vid kyrkobygget, muraren, stenarbetaren, grundläggaren, August.

Båtsmannen var annars i Carlskrona eller på sjön och med tjänstgöring i Södermöre 1:a Båtsmanskompani.

Farmors efternamn, Lindström, förklaras av att hennes far som båtsman tilldelats detta namn som soldatnamn (!).

Det kommer att finnas en särskild hemsida för en del av de båtsmän som varit stationerade på Käsemålen i Vissefjärda socken och som tjänstgjort i Södermöre tredje båtsmanskompani med uppgiften att försvara Sveriges land ute på havet.

Båtsmanstorp

Mitt barndomshem, Kjesmålen, var från början ett båtsmanstorp för Kesemåla by i Buggehults rote i Vissefjärda. Båtsmännen där fick namnet Kjes som soldatnamn. Mer om båtmanstorpet skrivs på en särskild sida
Båtsmanssystemet försvann i slutet av 1800-talet. I stället fick vi som bekant den allmänna värnplikten och en stimulans för de stora, osedvanligt stora barnkullarna i Småland att se mot Nordamerika som en möjlighet slippa värnplikten. För de som bodde i S:t Sigfrids socken fanns ju också vid den tiden Pukebergs Glasbruk där en mycket arbetsintensiv tillverkning bedrevs, glas till fotogenlampor...

Uppåt på sidan

red line

Finns förmodligen fler foton någonstans

ett hus i Emmaboda kommun

red line

main folder content     |     Ned     |     Upp

red line

Det finns sidor i 'I Dackebygd' årg. 1991 som borde kopieras till .jpg och läggas på denna sidan. Den idén kom jag på vid läsningen av boken torsd den 7/9 2017. Måtte hälsan stå mig bi!

Soldattorp

Soldattorpen tillkom i och med indelningsverkets ordnande under 1600-talet. Dessa torp fick bli boställen för infanteriets, kvalleriets och flottans manskap.

Torpen tillhandahölls av bönderna i roten. Soldaten, ryttaren eller båtsmannen nyttjade bostället så länge han var i rotens tjänst. Han hade inga skyldigheter i form av dagsverken men rotebönderna vara skyldiga att bistå torparen med t. ex. en dragare och kompensation för mark som inte var bördig.

Källa: Torp, torpare och torpinventeringar, ISBN 978-91-88888-00-7 (2015)

Båtsmanstorpet Kjesemålen

I det specifika fallet med mitt barndomshem så tror jag att ägandet till jorden och den eventuella byggnationen låg hos byns bönder eller alternativt hos rotens bönder. Enligt Arkivblad nr 9858 för Vissefjärda socken Kjesemåla 1:6, sen den 25 febr 1941 av en mr Lindberg ändrat till Käsemåla 1:6 - har lägenheten en areal om 18,0229 hektar [det var minnsann noggrant angivet] Forskningen fortsätter... Jag har i alla falll kommit fram till att den sist bosatte på artonhundratalet inte var en båtsman utan en arrendator, Peter Johan Gustafsson. Denne skötte om stället tills han år 1882 lyckades friköpa fastigheten. Har nu funnit av en slump att Lagfart sökt första gången den 8 Maj 1882; §191. Evidens behövs för hur nu detta kunde gå till. Jag har ej tillgång till historiken med ägarövergångarna, lagfartsböckerna. Det ser dock ut som om den siste båtsmannen i roten - Carl Gustaf Mattisson Kjes, fick bo inhyst hos arrendatorn/nye ägaren tills han avled 1894.

Se även det jag skrev om båtsmannen Skuta, som hade tjänst för Locketorps rote på Skutmålen eller om det kanske hette Skutaryd Nr 1.

De tre personerna ovan står som 'jordägare' i församlingsboken.

Peter Johans hustru heter Kajsa Lena Andersdotter. En dotter (vems?) heter Matilda Olaidotter och är född 1859-02-26, och eventuellt är hon den lagfarne ägaren till Käsemåla 1:6. Ja, bara den med tillgång till Fastighetsboken vet.

Efter det min far gått bort 1977 såldes stället av oss barn Bpt. 27.5.1978 [är en sån där obegriplig anteckning i lagfartsspalten] till Torsten Andersson - en granne, för sammanläggning till mer bärkraft o gynnsam ekonomisk struktur på jordbruksfastigheten.

Byggnaden på fastigheten är nu avstyckad till sommarställe med ny ägare, ett danskt par som sköter om stället med bravur.

Det som jag antecknat nu ska/måste snart prövas mot skriftliga belägg. En god hjälp har jag hitintills haft av en artikel, 'Käsemåla - Båtsmanstorpet' i volym 1992 av I Dackebygd, en årsbok som utges av Vissefjärda Hembygdsförening. Herbert Jonsson är författaren. Denne är f.ö. bördig från Käsemåla (bror till Alrik Jonsson) - Den jag träffade en gång vid Hembygdsgården i Vissefjärda för nu kanske femtio år sedan, hette Harry Jonsson och var från Fornamåla; jag har länge förväxlat dessa gentlemän...
Sorrÿ for that