64

Barndoms­hemmet

Jag och mina tre syskon, systrar alla, växte upp på ett litet ställe invid Kjessjön i Vissefjärda socken (H). Var stället ett torp eller en liten gård?
Mamma sa alltid att vår fiskerätt var begränsad p g a att vårt ställe inte var 'i mantal satt jord'. Det var inte helt begripligt men var synbarligen någonting negativt i en del avseenden. De här med fiskerätten, t ex rätt att fiska kräftor, kunde ju också ha påverkats av sjösänkningen år 1910 då sjön sänktes nästan 2 meter. Det syns på kartorna.
Alltnog, i kyrkböckerna står alltid gårdars mantal, t ex 3/16 mtl. Mantalet betydde från början i vilken utsträckning Kronan [staten] kunde beskatta gården och senare blev det ett mått på gårdens avkastning och förmåga att försörja en familj. En gård om 1 mtl var en riktigt stor gård.

Den principiella skillnaden mellan gård och torp: De förra är mantalsatta, de senare icke. När ett ställe blev mantalsatt innebar det att gården räknades som hemman och hemmansägaren blev skattskyldig.

För mitt barndomshem står det således inget mantal. Vad står det i stället? Jo, lägenhet står det. Egentligen betyder väl lägenhet (enligt Jordabalken) lös egendom. Men vi ägde ju jorden så det borde inte stått lägenhet utan fastighet. Någon kanske tycker det skulle heta torpställe eftersom det var den gängse beteckningen på småställen utmed vägarna eller inne i skogarna.
Det finns ju och fanns ställen med hus på s k ofri grund men Kjesmålen var inte av den sorten.

Kjesmålen hade sin bakgrund som ett båtsmanstorp och det finns en uppgift om tio olika båtsmän för rusthåll på Kesemåla ägor, Buggehults rote i Vissefjärda socken. Systemet med indelta soldater varade i runt 300 år innan det övergavs 1901 för värnpliktsystemet.
Man observerar att alla båtsmän tilldelats soldatnamnet Kjes enligt dåvarande militär praxis. Kjesemåla 1:6 — som det stod i fastighetsboken, var en fastighet med en storlek som var anpassad för en soldatfamilj, dvs denna skulle kunna hålla ett par kor men ingen häst.

— Min pappa ansåg sig nog som jordbrukare, även om det var rekorderligt med sten på åkrarna, och han hade en idé om naturahushållning — pengar behövdes knappast... Jag minns att han till en del ägnade sig åt utdikning, täckdikning och stenupptagning med jätte, och det så sent som runt 1950.

Produkterna mjölk, smör, ost, ägg, fläsk, potatis, mjöl och grönsaker och ibland jordgubbar - blev värdefulla varor under ransoneringstiden. Mamma fick 7 kr för ett kilo smör, exempelvis.

Jag ska härefter bemöda mig att använda det nya namn som Länsstyrelsen i Kalmar beslutade om på 40-talet under brinnande krig... I stället för det gamla namnet Kjesmåla alias Kjesemåla alias Kesemåla skulle det nu heta Käsemåla. Sjön hette tidigare Kjessjön — men inte nu längre!

Om huset på Kjesmålen:
Jag har analyserat Vissefjärda sockens församlingsbok AIIa:14 för åren 1917 - 1930. På sidan 1376 fann jag det som intresserade mig; vilka som bodde på Kjesmålen, och när de kom dit.

Min pappa, Sigfrid Ekström, flyttade in på Kjesmålen i september 1925.
Pappas bror, Trädgårdsmästaren Tage Ekström, kom sen i november 1925.
En kvinna vid namn Lilly Lindström, [en moster till pappa] kom dit i december 1927 - hon skulle eventuellt vara hushållerska samt föda ett oä barn (gissningar)
Sen kom min mamma, Anna Martina Wolf, närmast från Timmernabben i Ålems socken. Det står att hon flyttade in den 22 november 1929, då noterad som hushållerska.

Min farbror, Tage Ekström, trädgårdsmästaren, född 2/1 1892 fick en speciell text på sidan 1380 i samma församlingsbok, Vissefjärda AIIa:14. Medan min far står som jordägare i yrkeskolumnen, är det trädgårdsarb angivet för farbror Tage. Här handlar det om att Tage kom inflyttandes från Östra Torsås (G) redan den 10 november 1925. Sen flyttar farbror Tage ut. Till Torslunda på Öland (!) i maj eller juni år 1927. En vigsel eller kanske bara en 'Lysning' 1928 mellan Tage och en änka, Alma från Jordtorp i Algutsrum, har jag noterat - Tages andra försök...

Sammanfattat: det förefaller som om Tage bodde på Kjesmålen åtminstone hela år 1926. Lilly bodde där sen, hela år 1928, eller mer, som det ser ut och rätt friskt gissat.
Nog minns jag att Tage och min pappa talade mycket om Lilly men jag förstod ingenting och då när man bara är tio år så har man inget intresse för skrönor om hur det var innan man själv föddes - de talade f.ö. också mycket om Augusta, Judit och om Hilda och Serafia och och...

Jag fäster mig vid skillnaden mellan att vara hemmansägare, jordägare och lägenhetsägare. Det finns av alla tre sorterna i Käsemåla i Vissefjärda socken enligt församlingsbok AIIa:14.

170red

sida om båtsmän     |     Ned     |     Upp

red line

De som bebott Kjesmålen under mina föräldrars tid och ett antal år före - dvs Gustafsson, Qvist ska behandlas på den här sidan. Den tidigare perioden när där bodde båtsmän behandlas på en särskild hemsida.

Efter en intro om var vi är uppfödda, en historik om vilka som tidigare bebott stället. Sen en redogörelse om beskaffenhet och miljö. Hur isolerat låg vårt hem? Hur långt blev det till skolan? Fanns det något alternativ till den sexklassiga folkskolan? Vad ansågs i den lokala miljön - var utbildning inget som man hade råd att prioritera. Bonddräng skulle man bli om man var fattig och egendomslös.

170red

sida om båtsmän     |     Ned     |     Upp

red line

Uppåt på sidan

red line

main folder content     |     Ned     |     Upp

red line

Soldattorp

Soldattorpen tillkom i och med indelningsverkets ordnande under 1600-talet. Dessa torp fick bli boställen för infanteriets, kvalleriets och flottans manskap.

Torpen tillhandahölls av bönderna i roten. Soldaten, ryttaren eller båtsmannen nyttjade bostället så länge han var i rotens tjänst. Han hade inga skyldigheter i form av dagsverken men rotebönderna vara skyldiga att bistå torparen med t. ex. en dragare och kompensation för mark som inte var bördig.

Källa: Torp, torpare och torpinventeringar, ISBN 978-91-88888-00-7 (2015)


Båtsmanstorpet Kjesemålen

I det specifika fallet med mitt barndomshem så låg ägandet till jorden och den eventuella byggnationen hos byns bönder - alternativt hos rotens bönder: de i Buggehults Rote eller i Guttorps rote. Enligt Häradsskrivaren i Södra Möre, på Arkivblad nr 9858 för Vissefjärda socken Kjesemåla 1:6, sen den 25 febr 1941 av en mr Lindberg ändrat till Käsemåla 1:6 - har lägenheten en areal om 18,0229 hektar [det var minnsann noggrant angivet] Forskningen fortsätter... Jag har i alla falll kommit fram till att den sist bosatte på artonhundratalet inte var en båtsman utan en arrendator, Peter Johan Gustafsson. Denne skötte om stället tills han år 1882 lyckades friköpa fastigheten. Gustafsson sökte Lagfart. En uppgift finns om att lagfart är sökt för första gången för fastighet Käsemåla 1:6 den 8 Maj 1882; *** §191. Hur nu detta kunde gå till? Jag har ej tillgång till hela historiken med ägarövergångarna, lagfartsböckerna. Lantmäteriet har dock varit vänliga att informera om att åtgärden 1882 kallades 'avsöndring' och att ursprung, [tidigare ägare] var byns gårdar dvs de fyra hemman som hade beteckningarna Vissefjärda Kjesemåla 1:2-5.

*** Avslut båtsmanstorpet

Stället kan inte längre anses vara ett båtsmanstorp! Peter Johan Gustafsson flyttade in 1867 men han var ingen båtsman.

*** Tillblivelsen av Käsemåla 1:6

När Gustafsson fick lagfart på stället den 8 Maj 1882, kan detta datum anses vara fastighetens födelse. Jag erinrar om Jordebalken och dess kärnfulla ord:  Fast egendom är jord. Allt annat är lös egendom. Fast egendom indelas i Fastigheter.

*** Avslut Käsemåla 1:6

Lantmäteriet anger numera att fastigheten inte längre existerar som självständig enhet: den har avregistrerats 1987-09-09.
Då skedde en Fastighetsreglering enligt akt 08-VIS-1589.
Fastigheten Emmaboda Käsemåla 1:6 har nu uppgått i Fastigheten Emmaboda Alsjökulla 1:6.


Det ser ut som om den siste båtsmannen i roten - Carl Gustaf Mattisson Kjes, fick bo inhyst hos arrendatorn/nye ägaren tills han avled 1894. Båtsmansänkan, Cajsa Lena Andersdotter - bodde också kvar där (trångt, såvida det inte vid denna tid fanns fler hus på torpet) ända tills hon gick bort, den 1 Maj 1922, hon blev 84 år.


De tre personerna ovan står som 'jordägare' i församlingsboken.

Peter Johans hustru hette Kajsa Lena Andersdotter. En dotter (vems?) heter Matilda Olaidotter och är född 1859-02-26, och eventuellt är det hon som är den lagfarne ägaren till Käsemåla 1:6. Ja, bara den med tillgång till lagfartshandlingar för åren innan 1882-05-08 vet.

Efter det min far gått bort 1977 såldes stället av oss barn (datum f n obekant) Bpt. 27.5.1978 [är en sån där obegriplig anteckning i lagfartsspalten] till Torsten Andersson - en granne, för sammanläggning till mer bärkraft o gynnsam ekonomisk struktur på jordbruksfastigheten.

Byggnaden på fastigheten är numera avstyckad till sommarställe med ny ägare, ett dansk-holländskt par som sköter om stället med bravur.


Byn som hette Kesemåla

När båtsmannen Anders Svensson Kjes antogs den 10 juni 1813, skrev marinen i rullorna att denne var båtsman för Kesemåla i Vissefjärda socken.
Stavningen av ortsnamnet har med all rätt varit omdiskuterat. Exempelvis tar Herbert Jonsson (se nedan) upp det i "I Dackebygd" årgång 1989 på sidorna 103-104.

Vi torde få nöja oss (om än under protest) med att den nuvarande stavningen, Käsemåla, beslut i Länsstyrelsen i Kalmar 9/4 1942 (OK 136/41) används i stället för de tidigare. Exemplen är många: Kæsemala (1400-talet), Kiesemåla (1600- och 1700-talen), Kjesmåla (1870 Generalstabens karta), Kjesemåla, etc.


Det som jag antecknat nu ska/måste snart prövas mot skriftliga belägg. En god hjälp har jag hitintills haft av en artikel, 'Käsemåla - Båtsmanstorpet' i volym 1993 av I Dackebygd, en årsbok som utges av Vissefjärda Hembygdsförening. Herbert Jonsson (1908-2007) är författaren. Denne är f.ö. bördig från Käsemåla (bror till Alrik Jonsson) - Den jag träffade en gång vid Hembygdsgården i Vissefjärda, för nu, kanske femtio år sedan, hette Harry Jonsson och han var från Fornamåla; jag har alltför länge olyckligtvis förväxlat dessa hrr H Jonsson... Ber nu om ursäkt för detta!


Se även det jag skrev om båtsmannen Skuta, som hade tjänst för Locketorps rote på Skutmålen eller om det kanske hette Skutaryd Nr 1. Vill gärna ha kontakt med den som kan ge upplysningar om de goda människorna på Skutmålen. Tvärs över sjön bodde de på trettiotalet och min pappa och jag rodde över och gick stigen fram till en stätta o en hänförande utsikt över ett litet fint boningshus i vacker grönska, ett hus som sedermera rivits. En skyltning och en fornminnestavla skulle jag allt vilja ha där... Har alldeles nyss (dvs sent omsider s a s) sett att Lena Nilsson skrivit om Skutaryd och har med ett foto av Skutmålen - på sid 145 i Vissefjärda Hembygdsförenings årsbok "I Dackebygd" 1989.