Herr Sten, den trogne Sture,
          
han föll vid Åsunda sjö.
          
Och om mig så vingar bure,
         
nu flöge jag dit att dö.
          
När slagen han låg på båren,
			
 och yrsnön lekte i såren,
          
 de sina han blitt såg an:
  
"Hvi bleknen I, män, 
för döden?
 -- Friskt mod! 
 
Ty när störst är nöden
nog finner väl Gud sin man!"