Fool´s Crusade

Korsfarare

F. Barker om korsfararens mentalitet

Ett utdrag ur Crusades, Encyclopaedia Britannica, 1973

Han kunde slakta alla tills han vadade till fotknölarna i blod och därefter falla på knä på kvällen och snyfta av glädje vid Den heliga gravens altare, ty var han inte röd av Herrens vinpress?

Judarna i Rhenlandet fastnade i denna vinpress som nästan malde dem till döds. Dessutom påverkades de själva av en annan typ av masshysteri: en morbid längtan efter martyrskap. Enligt den hebreiske krönikeskrivaren Solomon bar Simon, allmänt ansedd som tillförlitlig, gav Mainz judar, ställda inför valet mellan att döpas eller dö för pöbelns händer, en förebild för andra församlingar genom att besluta sig för kollektivt självmord:

I en efterliknelse i stor skala av Abrahams beredvillighet att offra Isak slaktade fäder sina barn och äkta män sina hustrur. Dessa handlingar av outsäglig fasa och hjältemod utfördes i den rituella slaktformen med offerknivar vässade enligt judisk lag. Det hände att församlingens främsta skriftlärda, som övervakade denna massdöd, var de sista som lämnade livet för egen hand. ... I masshysterin, helgad av det religiösa martyrskapets glans och kompenserad av den förtröstansfulla tron på belöning i himlen, syntes ingenting betyda något utom att sätta punkt för livet innan man föll i de oförsonliga fiendernas händer och måste träffa det ofrånkomliga valet att dö för fiendens hand eller omvända sig till kristendomen.

När vi går från massaker till torr statistik får vi en grov uppfattning om de judiska samhällenas storlek i Tyskland. De hebreiska källorna enas om 800 offer (i massakrer eller självmord) i Worms och skiftar mellan 900 och 1300 i Mainz. Det måste givetvis ha funnits många som föredrog dopet framför döden, och källorna anger inte antalet överlevande.

Källa: 
Den Trettonde Stammen av 
Arthur Koestler,

sid 190 OCR-skannad som en test

Upp   |   Ned