Denna sida är utrangerad

Alles Finito!

Kredit är alltså högersidan av ett konto, men i dag karakteriseras oftast ett kreditbelopp av att ett minustecken står framför beloppet.

- Exempelvis betyder -3.500 kr på Eget Kapitals konto att kontot krediterats med 3.500 kr. Detta innebär i sin tur att kontot ökat med 3.500 kr.

Det får inte heller glömmas bort att en affärshändelse inträffat som gett anledning att bokföra. Det finns en handling också som kallas verifikat eller verifikation. Utan ett verifikat får man inte bokföra något. Förslag att ändra på denna grundprincip har framskymtat, varvid man åberopat den tekniska utveckligen och önskemål om automatiserade betalningar och bokföring utan faktura, utan attest. Med ett s.k. elektroniskt sigill skulle rutinmässiga leveranser av varor följas av bokföring och betalning i ett styrt förlopp utan risk för mänskliga maniplationer!

Frågan är vilken affärshändelse som kunnat utlösa det här triviala bokföringsexemplet och en ytterligare fråga är om det kunde bokförts annorlunda (bättre) i något avseende. Hur ser verifikatet ut?

Exemplet visar också att det inte är helt lätt i början. Det är därför vi har kurser i bokföring och det är väl därför som dessa är så populära...

Ejnar cyklade utmed kusten 2014

Länkar till andra sidor som övergivits 17 Maj 2015:

Redovisningsteori

Medan dubbel bokföring, som praktiskt "hantverk" har månghundraåriga traditioner, saknar den moderna redovisningen klara teoretiska grundvalar.

Ett enda exempel får klargöra vad jag menar

Antag att man inköpt ett dataprogram för 6.000 kr. Detta ska nu bokföras. Vilket konto ska då debiteras? Ett tillgångskonto eller ett utgiftskonto?

Är frågan ställd i ett praktiskt sammanhang så är svaret ganska lätt: följ den praxis som råder (vad som lärs ut på kurserna i bokföring). Men om man önskar veta den teoretiska grunden för ställningstagandet så blir det genast betydligt svårare.

Redovisningen innebär mycket av accruals and deferrals. Dessa amerikansk-engelska begrepp ska jag försöka förklara närmare här nedan.

Ned — Till sidans topp

Jag citerar ur en bok som "Accounting Theory" av Hendriksen (kap. 10) följande,

 - vilket betyder att jag anser att 
   den ursprungliga frågan ovan 
   är näranog omöjlig att besvara:

Accounting classifications have often been established because of their convenience in the bookkeeping process. The deferred charge classification, for example, has often been used as a resting place for unallocated debits. As a result, items such as unamortized discount on bonds payable, discount on preferred stock, and losses carried forward have found a place among the assets of published balance sheets.
Classification according to the accounting process, however, is not neccessarily irrelevant to the readers of published financial statements. It may be meaningful to draw a distinction between those items that will be disposed of through charges and credits to income and those items that will result directly or indirectly in cash flows. ....
Deferred charges to cash would include receivables, marketable securities, and long-term investments, while deferred charges to revenue would include prepaid expenses, plant and equipment, and inventories. Most liabilities are deferred credits to cash, but obligations to provide specific goods or services are considered deferred credits to revenue.
The main difficulty with this objective is that it is an attempt to explain the results of technical accounting procedures and it is, therefore, nontheoretical in nature. Because of its lack of logical orientation, the use of deferred charges and deferred credits permits the application of procedures that have no logical basis, or at least do not permit an explanation of the meaning of the deferral. Therefore, the classifications of deferrred charges to revenue and deferred credits to revenue are highly objectionable.

Accruals and deferrals
accrual concept = bokföringsmässiga grunder
accrual accounting = periodisering
accrued cost = upplupen kostnad
deferred revenue = förutbetald intäkt
deferral betyder generellt ungefär som att hänföra kostnader och intäkter till efterkommande räkenskapsår, ibland i syfte att uppskjuta beskattning. Deferral kan också betyda att effekten av en ovälkommen värdeminskning på en tillgång, exempelvis aktie eller fastighet, fördröjs genom alltför små avskrivningar. Ett uppskjutande av sanningens ögonblick!
kontantmässiga grunder är motsatsen till bokföringsmässiga.
Uttryckliga reservationer för översättningsfel och tankefel.

Till sidans topp

Redovisningsterminologi

I Balans nr 6-7 1997 kan man läsa ett ifrågasättande av en hittills helig princip, nämligen den att en periodiserad utgift = kostnad.

Att "kostnad är periodiserad utgift" har sedan länge betraktats som en dogm, som rabblas som ett bibelcitat. Hela artikeln, författad av Ilmar Roots, är mycket läsvärd tack vare historik som man inte kände till /vi historielösa!!/ resp. inte ville kännas vid. Rekommenderas till alla som studerar redovisning och närbesläktade ämnen. Kanske det är dags att ånyo slakta en helig ko? Utdelat särtryck av artikeln sept 97

Historia

En som tillskrivs vissa uttalanden om dubbel bokföring är den tyske diktaren Johann Wolfgang von Goethe, f.ö. jämnårig med Goya.

Här vill jag, fullödigare än vanligt är i sammanhanget, reda ut hur det nu förhöll sig. Till hjälp tar jag Eugen Schmalenbach. Denne skrev

In der Buchhaltungsliteratur pflegt man eine Äusserung von Goethe zu erwähnen, in der von der doppelten Buchhaltung als von einer der schönsten Erfindungen des menschlichen Geistes die Rede ist. Ich glaube, dass man diese Äusserung Goethes nicht richtig einschätzt. Zunächst würde man Goethe widersprechen müssen, wenn er wirklich seine eigene Meinung hätte kundtun wollen, denn man kann das Entstehen der doppelten Buchhaltung kaum als eine Erfindung bezeichnen; äussere Umstände haben die doppelte Buchhaltung beinahe automatisch entstehen lassen. Wichtiger ist aber, dass Goethe die erwähnte Äusserung nicht als eigene, sondern als eine solche seiner Figuren getan hat. Die oft zitierten Sätze finden sich in `Wilhelm Meisters Lehrjahre` 1. Buch, 10. Kapitel. Der junge Wilhelm Meister unterhält sich mit dem jungen Werner, dem Sohne des Kompagnons von Wilhelm Meisters Vater. Dabei ergibt sich, dass der junge Werner schon als Knabe nutzbringende Handelsgeschäfte getrieben hat, indem er seinem Spielgenossen Requisiten für das Puppentheater für Geld lieferte. In der Unterhaltung erinnert er sich mit Freude dieser von ihm erzielten Vorteile und vergleicht sich mit einem Kriegslieferanten. `Ich finde`, so sagt er, `nichts vernünftiger in der Welt als von den Torheiten anderer Vorteile zu erzielen`. Und dann führt dieser keineswegs königliche Kaufmann aus: `Ich wüsste nicht, wessen Geist ausgebreiteter wäre, ausgebreiteter sein müsste, als der Geist eines echten Handelsmannes. Welchen Äberblick verschafft uns nicht die Ordnung, in der wir unsere Geschäfte führen. Sie lässt uns jederzeit das Ganze überschauen, ohne dass wir nötig hätten, uns durch das Einzelne verwirren zu lassen. Welche Vorteile gewährt die doppelte Buchhaltung dem Kaufmanne! Es ist eine der schönsten Erfindungen des menschlichen Geistes, und ein jeder gute Haushalter sollte sie in seiner Wirtschaft einführen`.
Da Goethe den `Wilhelm Meister`erst in späteren Lebensjahren geschrieben hat, als ihm seine ministerielle Tätigkeit in Weimar, namentlich bei der Kontrolle der Bergwerke, allerlei Erfahrungen eingebracht hatte, ist es wohl möglich, dass die Worte, die er dem jungen Werner in den Mund legt, das eigene Urteil über die doppelte Buchhaltung darstellen. Aber gewiss ist es nicht, und die Berufung auf Goethe muss daher mit einiger Zurückhaltung erfolgen.

Källa: Handelshögskolans bibliotek; Eugén Schmalenbach [ ... ]

Update:   2010 04 14  (!) [a check 17/1 2017]
URL:      http://ejnar.se/ray/bok.html