Vi hade en gång det som kallades Folkpension i vårt land...     —   nedåt på sidan

170 red

Pensionsuppgörelsen

170 red

1998 beslöt riksdagen med röstsiffrorna 257 mot 17 att överge det gamla pensionssystemet med ATP och folkpension. Bakom beslutet stod en uppgörelse mellan Moderater, Kristdemokrater, Folkpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet motsatte sig pensionsuppgörelsen.
Som skäl för omläggningen uppgavs svåra påfrestningar på ATP-systemet. Det hade förutsatt en ständig tillväxt av samhällsekonomin, vilket inte alltid var fallet. Pensionsutbetalningarna befarades också bli större än förväntat på grund av ökat antal pensionärer.

Denna text finns intagen i DN
2009-05-09 - Dessa tankar har
jag också tänkt. Varför skall
våra pensioner bestämmas av hur
det går för klipparna på börsen?

Överhuvudtaget är det obegripligt att den statliga grundpensionen
har en direkt koppling till börssvängningarna.
Peter Malmqvist   DN 2011 02 14

Välfärden i Sverige har byggts upp av de kvinnor och män som i dag är pensionärer. Det borde därför vara en självklarhet att man har rätt till en ålderdom som är ekonomiskt tryggad. Men dagens pensionssystem berövar många äldre möjligheten till ett värdigt liv. Därför måste det i grunden förändras.

Vi som skriver detta är fyra generationer vänsterpartister. Vi kan inte acceptera ett pensionssystem som gör att en del av de äldre som kämpat för att bygga landet idag knappt har mat för dagen.

Regeringens orättvisa skattesänkningar har medfört att bland annat pensionärer betalar mer i skatt för samma inkomst som förvärvsarbetande. En sjukskriven eller pensionär med en månadsinkomst på 12 000 kr betalar 467 kr mer i skatt
per månad än en person med förvärvs-
inkomst.

Denna straffbeskattning måste upphöra, lika skatt skall gälla för pensionärer och löntagare. Vi har som hittills enda parti i riksdagen presenterat konkret hur detta bör gå till. Vårt förslag är ett höjt grundavdrag för alla, också pensionärer. Det skulle ge en rättvis beskattning och innebära avsevärda skattesänkningar för alla pensionärer i jämförelse med regeringens politik.

Pensionärer har sedan mitten av 1990-talet förlorat runt 40 procent i ekonomisk standard i jämförelse med löntagare. För att förbättra situationen på kort sikt vill Vänsterpartiet höja garantipensionen stegvis med 300, 400 och 500 kronor under de tre kommande åren. Vidare vill vi höja bostadstillägget för både pensionärer och personer med sjuk- och aktivitetsersättning till 95 procent och inkomsttaket för personer med sjuk- och aktivitetsersättning till 5 000 kronor i månaden och se över fribeloppsreglerna
i bostadstillägget.

Vi verkar också för ett återställande av pensionerna för dem som fick sina pensioner sänkta vid den förra ekonomiska krisen i början av 90-talet. Detta är fullt ut finansierade och mycket angelägna ekonomiska reformer som skulle förbättra pensionärers ekonomiska situation omedelbart och märkbart. Men pensionssystemet måste också i grunden förändras. För det första handlar det om hur man förtjänar sin pension, och att den synnerligen hårda principen om att det är hela livsinkomsten som ligger till grund för pensionen måste förändras.

De stora förlorarna i det nuvarande pensionssystemet är LO-arbetare och kvinnor som grupp. Den som tvingas till arbetslöshet eller sjukskrivning, vilket är vanligt bland LO-kollektivets medlemmar, under delar av sitt yrkesliv drabbas i det nuvarande systemet direkt genom sänkt pension. Systemets syfte påstås vara att motivera arbetstagare att skaffa sig högre pension genom att arbeta längre. Men människor med låga löner, arbetsuppgifter som sliter ut kropp och själ och med stor andel dubbelarbete sällan orkar arbeta ens till 65 år. Det gör att möjligheten för en metallarbetare eller en undersköterska att höja pensionen
genom ytterligare års förvärvsarbete förblir teoretisk.

Den diskriminering som drabbar kvinnor på arbetsmarknaden reproduceras i pensionen eftersom denna anpassats efter ett manligt arbetslivsmönster. Kvinnor utför mer obetalt arbete och har därför mindre utrymme för lönearbete. Kvinnor arbetar oftare än män deltid och betalar därmed för sin egen arbetstidsförkortning med lägre lön och pension. En ordning mer lik det som fanns i ATP-systemet där de 15 bästa av 30 arbetade år låg till grund för pensionens storlek behöver införas.

För det andra är det dags att ta politiskt ansvar för hur systemet fungerar. De fem partierna som konstruerade pensions-systemet var bekymrade över att politikerna i riksdagen var så känsliga för pensionärernas påtryckningar i dåliga tider. Därför skapade man en broms i systemet som skulle slå till automatiskt och sänka pensionerna om det blev sämre tider.
Politikerna skulle då kunna två sina händer och slippa obehagliga beslut.

Nu visar det sig att systemet fungerar precis så som det var tänkt. Pensionerna skall, om inget görs, sänkas med runt 500 kronor redan nästa år.

Men nästa år är det val till riksdagen, och de fem partierna bakom pensionssystemet försöker därför nu minska de omedelbara effekterna av sitt eget system. Därför har de nu kommit överens om att beräkningen av pensionerna skall göras på de senaste tre åren istället för bara det senaste. Man försöker rädda ansiktet under det kommande valåret, men i praktiken skjuter man bara försämringarna framför sig, och skapar dessutom nya problem.

Den tidigare generaldirektören för Riksförsäkringsverket KG Scherman har visat att normalpensionären på grund av bromsen förlorar 50 000 kronor på fem år även enligt det förslag som partierna bakom pensionsuppgörelsen nu kommit överens om. Uppgörelsen får dessutom effekten att pensionerna kommer att sänkas fler år framöver. Vi menar att förändringar i systemet ska hanteras genom aktiva politiska beslut till exempel. genom tillfälliga avgiftshöjningar – beslut som också kan prövas politiskt. Dagens förvärvsarbetare betalar via avgiften för dagens pensioner och ska kunna förvänta sig samma solidaritet när han eller hon blir pensionär. På så sätt värnar tillfälliga avgiftshöjningar den solidariska omfördelning mellan generationer som är nödvändig för pensionssystemets hållbarhet och trovärdighet.

För det tredje är det dags att sluta spela på börsen med pensionärernas pengar. Att pensionssystemet bygger på orealistiska förväntningar på aktiemarknaden blir allt tydligare. Genom kapitalismens kris med börser som rasar, kvartalskapitalister som inte har is i magen – något som storfinansen kräver av småspararna – har AP-fondernas värde sjunkit med runt 200 miljarder kronor.

Till detta kommer premiepensionen (PPM) där vi alla kan spekulera bort en del av vår pension. Premiepensionen har gått back sen den infördes och dess värde sjönk förra året med 34.5 procent, allt medan de förvaltande kapitalinstituten har tjänat cirka 8 miljarder.

Vi sa det då systemet infördes och vi säger det igen. Pensionärernas pengar ska inte kunna spekuleras bort. Därför måste premiepensionen avskaffas och hela pensionsavgiften tillföras fördelnings-systemet. Det skulle göra systemet betydligt mer förutsägbart och stabilt.

Den tidigare socialdemokratiske statsministern Göran Persson sa för några år sedan att ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort”. Den dagen är redan här. Då räcker det inte med att räkna om på marginalen och sopa bristerna i systemet under mattan.

Därför måste pensionssystemet göras om så att det inte är beroende av börskapitalismen och pensionärerna garanteras en rimlig levnadsnivå. En ny regering måste sätta pensionärernas bästa före gamla avtal med högerpartierna.

CH Hermansson, 91 år
Lars Werner, 73 år
Ulla Hoffman, 67 år
Lars Ohly, 52 år
Ida Gabrielsson, 27 år

Ett viktigt inlägg i DN 2009-05-09

non

Michael Hudson

[...]
Somebody must take a loss on the economy's bad loans - and bankers want the economy to take the loss, to "save the financial system."
From the financial sector's vantage point, the economy is to be managed to preserve bank liquidity, rather than the financial system run to serve the economy. Government social spending (on everything apart from bank bailouts and financial subsidies), disposable personal income are to be cut back to keep the debt overhead from being written down. Corporate cash flow is to be used to pay creditors, not employ more labor and make long-term capital investment.
The economy is to be sacrificed to subsidize the fantasy that debts can be paid, if only banks can be "made whole" to begin lending again - that is, to resume loading the economy down with even more debt, causing yet more intrusive debt deflation.
This is not the familiar old 19th-century class war of industrial employers against labor, although that is part of what is happening. It is above all a war of the financial sector against the "real" economy: industry as well as labor.

The underlying reality is indeed that pensions cannot be paid - at least, not paid out of financial gains. For the past fifty years the Western economies have indulged the fantasy of paying retirees out of purely financial gains (M-M' as Marxists would put it), not out of an expanding economy (M-C-M', employing labor to produce more output).
The myth was that finance would take the form of productive loans to increase capital formation and hiring. The reality is that finance takes the form of debt - and gambling.
Its gains were therefore made from the economy at large. They were extractive, not productive. Wealth at the rentier top of the economic pyramid shrank the base below. So something has to give. The question is, what form will the "give" take? And who will do the giving - and be the recipients?


The Greek government has been unwilling to tax the rich. So labor must make up the fiscal gap, by permitting its socialist government to cut back pensions, health care, education and other social spending - all to bail out the financial sector from an exponential growth that is impossible to realize in practice. The economy is being sacrificed to an impossible dream. Yet instead of blaming the problem on the exponential growth in bank claims that cannot be paid, bank lobbyists - and the G-20 politicians dependent on their campaign funding - are promoting the myth that the problem is demographic: an aging population expecting Social Security and employer pensions. Instead of paying these, governments are being told to use their taxing and credit-creating power to bail out the financial sector's claims for payment.
[...]

Källa: http://www.informationclearinghouse.info/article25826.htm
Michael Hudson
170ee

U p p   —   H e m   —   hemsida: folkpension.htm

non

URL:     	http://ejnar.se/pension.htm
Update:  	2011 02 14  [ed 2016 01 17] 
Used code: 	kes.css

non