Ned till videon 'saltad snö tippas'
Cyklar på Strandkajen juli 2007 — Bilderna ovan är från en cykeltur i augusti 2007
Medföljde dagis till
Stora Skuggan i juni 1997; ända in i bockgården.
Man firar något - men vad? Fotot är omkring 36 år
gammalt ....
Extremdyr korv november 2014
SVARTA RUDOLF
Till Albert Engström
Se, svarta Rudolf dansar
och böjer sin nacke och ler.
Han tänker på stormande nätter
i Amsterdams glädjekvarter.
Han drömmer om flickornas kransar
och svävande bruna ben
på stranden av blåa slätter
vid Samoamånens sken.
Han böjer sin nacke och blundar
i flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
sin arm om chilenskans hals;
så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn
mot trettonårig princessa
med eldsken på ebenholtshyn.
Så dansa de svajiga karlar
på Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen bävar,
bedårad, förlorad, förledd.
Hon ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och gav,
hon suckar och vinden svarar
från Ålands jäsande hav.
Sven-Olof Sandberg sjunger denna sång på Sonora år 1934: — Så dansa de svajiga karlar på Malagas vinstänkta redd...
Saltad snö tippas!
Ett vanligt himlafenomen, ljungeldar, kunde iakttas under augusti- och septemberkvällarna i de sydöstra delarna av vårt land. Det var åskan utan dunder. Ett ljudlöst fenomen. Kornblixtar eller som man sa, "konblixtar". Folk kallade det även för sillablek.
Det var nämligen så att när sillstimmen vände buk i Hanöbukten och träffades av månens strålar så blixtrade de silverglänsande fjällen upp mot natthimlen där de reflekterades och kunde ses som himlafenomen uppe i Småland, t.ex. i Vissefjärda socken.
'Så nu veten I detta' om ljungeld
och sillablek (som Strindberg skrev)!
Den som förfogar över Nordisk Familjebok från 1905
kan läsa att
Kornblixtar utgöras af till formen
obestämda ljussken eller flamningar, som plötsligt
upplysa en större eller mindre del av
himlen....
Vidare:
Kornblixtarna är ljudlösa blixtar, som
om sommar- och höstkvällarna upplysa
horisonten.
I de flesta fall torde kornblixtarna böra
tillskrifvas ett åskväder, som är så aflägset att
dundret ej höres på
observationsplatsen. Att så
alltid är förhållandet, kan dock ej anses vara
afgjort.
Jag lutar åt sillstim! I vart fall om man den 3 september 1968 befann sig i det triangulära området Åkerby (Ljuder) - Medlen (Vissefjärda) - Spikahult (Blekinge).
URL: http://ejnar.se/augusti.html Update: 2010 06 06 [2022 06 16 | checked Örjan i sörjan]